Sven Sadelfast (Sahlfast)

Dragonsoldat. Blev 68 år.

Äktenskap med Anna Olofsdotter (1771? - 1839)

Noteringar

- möjligen med patronimikonet Andersson

- Sven blev år1788 dragon nr 58 och tillhörde Södra companiet Kungliga Bohusläns regemente. Samma år som han gifte sig flyttade han till soldattorpet Hästhagen som tillhörde Tjuvkils Västergård i Ytterby socken. Enligt Generalmönsterrullan var Sven Västgöte och 5 fot och elva tum lång. Han blev aldrig tilldelad någon häst utan blev kommenderad till kanonsluparna och deltog i kriget mot Napoleon. Sägner berättar att han deltagit i 37 drabbningar och frusit förskräckligt. Troligen satt han fånge i Stralsund. år1811 fick Sven avsked för obotlig sjukdom och fick flytta från soldattorpet till Tjuvkils Nordgård.


- Här följer ett föga smickrande utlåtande om vår dragon:
[Källa: Torsby HII:111834:18]

Skomakare Mästare P.L. Frenning skriver:
Göteborg d. 31 augusti 1835

Högvördige Prost och kyrkoherde

Förlåt detta mitt besvär som jag tillfogar Högvördige Prosten, angående min son, som har beblandat sig med en flicka vid namn Laura Sahlfast, alldeles och högst emot min vilja, därför befallde jag honom att resa ut att vidare försöka sin lycka på någon annan ort och ställe.

Jag fick som oftast veta, utav andra, att han hade en piga att göra sällskap med om aftnarna. Jag förebrådde honom. Jag föreställde och präjade honom på allt sätt om denna sakens innehåll, men allt förgäves. Han sade att allt vad som var sagt, var alldeles ogrundat. Om jag skall tala sanning så är han en högst anständig väluppfostrad yngling. Han kunde haft det hyggligare och hans stånd mera passande, allt sådant föreställde jag honom, men han tillstod ingenting.

Han reste härifrån den 4 Maj 1834. 5 eller 6 månader därefter kommer flickan och berättar att hon var i situation med honom. Några månader därefter kommer hon och berättar att hon har fått en flicka och beklagar sin nöd, och den förskräckelse hon hade av sina föräldrar. Allt detta kunde jag inte hjälpa. Jag tyckte att det var synd om flickan men det förtröt mig rätt mycket att jag inte visste det ringaste utav något, men trots allt detta svarade jag henne inte något ont eller skarpt, ehuru mycket det förtröt mig.

Jag skrev till min son, vilken jag nyss haft brev från, och berättade händelsen om den förnekade flickan. Jag straffade honom därför, och bad honom säga rätta förhållandet och förklarade att han hade begått ett stort fel och synd mot flickan. Och så högt förtretat mig därmed "att du vore aldrig värd att räkna för son - men jag beder dig - säg mig om du är fader till barnet, ljug inte utan säg sanningen". Han svarade mig omsider att han trodde inte det var så med henne, men han kunde alldeles inte neka därför.

Jag skrev åter till honom om vad han tänkte göra med flickan. "Tänker du att taga henne till hustru eller vad är din tanke. Jag låter dig veta, att då du har skämt henne, skall du och taga henne till hustru". Då hade jag redan underrättat mig om hennes uppförande hos sina förra herrskaper, som hon hade tjänat hos, och de gav henne ett gott beröm om sin flit och heder och det fägnade mig att hon var en rättskaffens människa och hade goda ord om sig.

Min son han skrev mig till med första posten och tackade mig ödmjukligen "för den stora äran min högt älskade fader har i denna dag förklarat mig, min fader kunde aldrig göra mig någon större glädje i denna världen, än att giva mig tillstånd att förena mig med min kära Laura. Jag har älskat henne i flera år och vi har haft vårt umgänge tillsammans på ett anständigt sätt."

Efter det så skulle bli, och intet annat kunde bli, så har jag och min hustru och mina älskade döttrar funnit en uppriktig kärlek för Laura och hennes älskade barn. Vi har bevisat all den godhet som någon fader har för sina barn, ty jag har klätt upp henne från huvud och till fötterna till ...... dubbletter av linnet. Det är ju ett bevis på uppriktigt hjärta utav oss.

Laura hon är en tacksam människa men hennes förbannade bondesläkt det är ett djävulens pack ty de äter upp henne helt och hållet. Hennes fader den gamle skurken han har behandlad henne liksom han aldrig varit fader åt henne. Hur många vackra brev han har bekommit, dels från mig, dels från min son, så är han lika stygg emot henne. Han skäller henne för hora dagligen.

Efter berättelser från okända personer, skall en hans son, en soldat, (Gabriel Wist) vara densamma som skall sätta i gubben allt ont, för att alldeles förtrycka sin syster.

Nyss, för några dagar, hade den gamle syndaren, som går på gravens brädd, kört henne med pock, hot och förbannelse hit till Göteborg, för att med pock skaffa sin fästman hem till honom.

Laura kom till mig. Hon såg förskräckligt ledsen ut. Vi frågade henne varför hon såg så ledsen ut, eller vad hon skulle i Göteborg att göra, men hon ville inte säga något skäl därtill, annat än att hon skulle köpa någonting i Göteborg, men långt omsider bekände hon för min ena dotter att hennes fader hade varit förskräckligt stygg mot henne, men jag fick ingenting veta, förrän efter hennes avresa.

Det är omöjligt för mig att skaffa min son igenom luften hit till Göteborg och om det och var möjligt för mig, så kan jag inte pocka hans mästare att släppa honom ur sin Condition, ty en gesäll är förpliktad att stå i Condition hos sin mästare ... år. Han arbetar i Hälsingborg och är älskad där, där kan han inte komma ifrån förrän han har stått all sin tid.

En sådan fader, en usling han kan ju taga livet av sin dotter, ja hennes barn. Och när modern lider så lider och barnet. Den soldaten den sjukliga stackarn, han .. med Guds ord och menar att han är gudfruktig. Nej tyvärr, jag säger han är en skrymtare. En sån helig stackare han får finna en gång vad han har brukat Guds ord till. Goda gärningar skall följa gudsfruktan, eljest duger det till ingenting.

Högvördige prost och kyrkoherde, var utav den godheten och skicka någon till den förskräckliga gubben och läxa upp honom, den gamle syndaren som går på gravens brädd. Han borde ha annat att tänka på än att plåga sin dotter. Min son har bekänt vad honom tillhör. Jag och hela min familj har ju redan erkänt henne som dotter och vän. Vad vill den gamle skälmen ha för en dotter.

Här är tyvärr allt för många hederliga mäns barn som råkar uti kärleksyra som aldrig får sin förkränkare till man. Det värsta är, min son förnedrar sig själv, men alldeles inte henne eller hennes usla släkt. Vill han, den gamle gubben, inte vara beskedlig så får jag taga barnet och uppfostra som mitt eget, barnet skall inte (lida) för gamla syndaträlars skull ... ... Laura försörjer nog sig själv.

Ett sådant bemötande av hennes släkt kan förskräcka mig att lämna min son uti ett sådant uselt släktskap som ingen tacksamhet eller erkänsla har.

Högvördig Prost och kyrkoherde, gör mig den tjänst jag har bett om. Det kan hända att jag kan göra prosten någon tjänst igen, det skulle och fägna mig oändligen.

Herrens frid vare med min herre och prost.

P. L. Frenning
Skomakare Mästare
Drottninggatan N:o 121 & 122
Göteborg

Källor