Carl Arthur Percy CARLSSON PERCY

Konstnär. Blev 89 år.

Noteringar

Arthur Percy
1886 - 1976

Carl Arthur Percy Carlsson, sedermera Arthur C:son Percy, föddes i Vickleby på Öland. Fadern var sjöman och modern dotter till en statare på Vickleby gård. Som 17-åring kom han till Stockholm där han fick arbete som assistent till en dekorationsmålare. Men drömmen var att bli konstnär. Ett år senare antogs han på Konstnärsförbundets skola. Av ekonomiska skäl kunde Percy till en början bara delta i kvällskurserna i teckning, men efter något år fick han en mecenat som gjorde det möjligt för honom att bli heltidselev. Tillsammans med bland annat kurskamraten Isaac Grünewald tillhörde Percy konstnärsgruppen De unga, även kallade 1909 års män, då gruppens första utställning år 1909 markerade ett viktigt steg mot den svenska modernismen. 1908 stängde Konstnärsförbundets skola och samma år reste Percy och några av hans studiekamrater till Paris. Där fanns en nyöppnad målarskola som hade värvat Henri Matisse som lärare. Paris var vid den här tiden full av konstnärer och utställningar. Matisse, Gauguin, Bracque och Picasso var några av de aktiva. Cezanne som avlidit 1906 var en av Percys förebilder. 1913-20 bodde Percy i Göteborg. Han hade gift sig och bildat familj. Han medverkade i ett antal utställningar, både där och i Stockholm. Kritiken var blandad. Han ansågs som begåvad, men man menade också att hans bilder var allt för dekorativa och saknade djup. Efter ett mellanspel i södra Frankrike flyttade han tillbaka till Sverige och Stockholm. Det var som inom porslins- och glasindustrin som Arthur Percy skulle bli en av 1900-talets mest tongivande formgivare, både i Sverige och internationellt. Men trots en omfattande produktion var Arthur Percy först och främst målare. Han arbetade med formgivning under tre månader varje år och ägnade resten av tiden åt att måla. De sista tio åren av sitt liv återgick han helt till måleriet. Tillbaka i Stockholm 1922, fick Percy via ett tillfälligt möte med Elsa Gullberg som ansvarade för Svenska Slöjdföreningens förmedlingsbyrå, de första formgivaruppdragen för Gefle Porslinsfabrik AB. Förmedlingsbyrån hade funnits sen 1914 och syftet var att knyta ihop konstnärer med industrin. Målet var att producera "vackrare vardagsvara", ett begrepp som introducerades av Gregor Paulsson efter den uppmärksammade Hemutställningen på Liljevalchs 1917. Att man anlitade fria konstnärer och inte de som till exempel var utbildade på den Högre Konstindustriella skolan i Stockholm, berodde på att den utbildningen handlade om att lära ut och bevara hantverkstraditioner. Det fanns dessutom en negativ attityd gentemot industrin inom hantverksyrkena.

Percys första avtal med Gefle var att han fick 50 kronor om dagen under 100 dagar per år. Han kunde arbeta hemifrån, antingen i Stockholm eller på Öland där han hade kvar föräldrahemmet. När det behövdes åkte han upp till fabriken, men han bosatte sig aldrig i Gävle. Dels ville han inte bli "tjänsteman", dels ville han inte släppa måleriet. Relationen mellan Percy och Gefle Porslin AB:s ägare och VD Waldemar Meyer var nog komplicerat. Meyer levde för sin fabrik, bosatt i övervåningen till kontorsbyggnaden. Han var dominerande och hade klara åsikter kring vad som var bra formgivning; nämligen det som sålde. I ett brev skriver Meyer att han vill ha "idel billigt gods". Percy ansåg att Meyer var en "krämare", men båda hade nog en viss respekt för varandra, även om tonen i brevväxling mellan dem ibland kunde motsäga detta. De hade olika syn på produkter, men Meyer insåg också vilket värde som Percy hade tillfört fabriken. De framgångar Gefle fick på Parisutställningen 1925, i New York 1927 och på Stockholmsutställningen 1930 var till stor del Percys förtjänst. Percy gav Gefle en profil som de tidigare saknat. Gefle porslinsfabrik AB köptes 1936 upp av Upsala-Ekeby. 1942 införlivade även Karlskrona Porslinsfabrik. Därför formgav Percy mellan 1942 och 1951 för Karlskrona Porslinsfabrik, parallellt med arbetet för Gefle. För Karlskrona gjorde han exempelvis de strama vaserna Minaret.

Percy hämtade under hela sin formgivarkarriär inspiration till sina dekorer från naturen. Han lät sedan dekorerna pryda former med ursprung från både rokoko och art déco. Stilen på de tidiga produkterna liknades vid äldre färgrika fajanser från Marieberg och Rörstrand. Just förmågan att inspireras av äldre stilar, men ändå göra sin formgivning relevant i samtiden var ett signum för Arthur Percy. Under 20-talet är Percy troligen den formgivare som bäst representerar Art Déco i Sverige. Många av de konstnärer som knöts till industrin var betydligt mer återhållsamma både vad gäller form och färg. Ann-Marie Ericsson skriver i sin avhandling om Percy att: "I valet mellan det traditionella och det moderna valde han bådadera utan att bekymra sig om vilka regler han bröt mot". Under 30-talet gav vistelser på Öland underlag till många finstämda blomdekorer. Flera av Percys serviser blev långlivade. Servismodellerna producerades oftast under längre tid än dekorerna. Bland framgångsrika serier för Gefle räknas servismodellen Q och modellen OA som användes i mer än 30 år. Framgångsrika dekorer var bland andra Tre blommor, Blått band samt Blå Vinranka. Percy formgav även en del färgade serviser, bland annat inspirerad av kinesiskt stengods och persisk keramik. Celadon från 1933 var exempel på en servis, som var inspirerad av det som Percy sett på olika muséer i Europa. Den var av blekt grågrön lera med genomskinlig blyglasyr. Eventuell dekor var sparsmakad. Percy fick också genomföra nya idéer som den helsvarta glasyren som introducerades 1927, och som blev en stor försäljningsframgång. Den abstrakta formen som kom med modernismen fick sitt genombrott i Sverige först efter andra världskriget. På 50-talet efterfrågades nya produkter i ny design. Dekor fick stå tillbaka för nya former och färgen som dekor i relation till rummet, istället för i relation till föremålet. Arthur Percy ersatte dekor på produkterna med att produkterna ibland själva fick sin form från naturen. På så sätt behöll Percy sin egenart i formgivningen och anpassade sig aldrig helt till modernismens krav på stramhet och funktion som primära incitament för formen. På H55-utställningen i Helsingborg visade Percy två serviser Indiana och Corona, båda ursprungligen odekorerade förutom vad gäller själva glasyrfärgerna. Percy arbetade istället med flera färger och olika matthetsgrad på servisdelarna. Från 1951 till 1965 formgav Arthur Percy även glas för Gullaskrufs glasbruk. Gullaskruf var specialiserat på pressglas. Här skapade Percy bland annat den storsäljande pressglasserien Reffla, som under några år stod för merparten av glasbrukets produktion. På 30-talet började Percy även komponera textilmönster för AB Elsa Gullberg Textilier och Inredning, såsom Angelica, Krokus och Percy Blad. Percys textiler var oftast tryckta i en enda färg, vilket gjorde att de fick en diskret framtoning. Arthur Percy ställde ut på Kalmar konstmuseum vid flera tillfällen och blev god vän med dåvarande museichefen Erik Broman. När Percy avled 1976 kontaktades dödsboet för att se om man kunde få donerat något av Percys skissmaterial. Kalmar konstmuseum fick då donerat föremål, skisser, ritningar, foton och flera skissblock. Det blev de första skisserna i vår samling och där lades grunden för Designarkivets basfunktion; att samla och bevara förarbeten till formgivning.