Olof Alfred Pettersson van der Hagen

Hästhandlare. Blev 62 år.

Äktenskap med (Anna) Ulrika Lovisa Berg (1829 - 1916)

Noteringar

I tidningen Folkets röst 1855-04-18, s. 4 , under rubriken RÄTTEGÅNGS- OCH POLISSAKER-

En giftermålsmarknad.
En tysk musikant vid namn Rust jemte dess hustru, hvilka härstädes på åtskilliga schweitzerier gifvit s. k. "musikaliska aftonunderhållninggar", och är boende i huset n:o 74 vid Westerlånggatan, reste den 14 sistl.[idne] Januari till Sala för att derstädes låta höra sina musikaliska talanger under dåvarande marknad derstädes. Makarne Rust medtogo sin dotter Anna Maria Florentina, 17 år gammal. Marknaden tycktes till en början vara "si så der" för sällskapet Rust. men plötsligen antog densamma en lysande förändring. Allt var naturligtvis till salu i marknaden, och så var äfven mamsell Florentina Hustru Rust hade länge önskat sig en måg som hade "gård och ränta", men hade dock slutligen kommit till den sorgliga erfarenheten, att det vore fa’n så ondt efter dylika "godbitar" för hennes dotter. Likväl egde gumman en lycklig aning, som ej ville öfvergifva henne. Hvarje herre, som besökte makarne Rusts "musikaliska aftonunderhållningar i Sala-marknaden, fixerades noga af gumman; men alla tycktes vara af den sorts menniskor, hvilka företrädesvis älska ungkarlslifvet. – Hvilken ledsamhet! – Dock! en vacker afton tyckte gumman sig märka en fullkomlig förändring hos Sala-herrarne. Hon tyckte att lorgn[e]tterna blefvo mera i bruk; och hvilken förtjusning för gumman när! hon slutligen upptäckte en och annan "gentleman" sitta i en vrå här och der och med kisiga ögon betrakta hennes Florentina. – Ja, hon tyckte att harpan, som Florentina spelade, liksom fick ljufvare toner. Likväl höllo "lorgnettskikarne" sig ännu alltid på afstånd. Men gummans aningar fortforo. Nå, hvad hände? En vacker dag kommer en af dessa "lorgnettskikare" och bugar sig ovanligt djupt för Florentina, presenterande sig med namnet Olof Alfred von der Hagen , samt uppgaf sig vara jernhandlare och egare af flera stenhus i Stockholm, samt dessutom universalarfvinge till en farbroder i Sala, hvilken vore egare af – en million! (Hvad slags "million" nämndes icke), och anhöll slutligen om Florentinas hand, hjertat inberäknadt.
Nu skulle man sett gumman Rust. Allt hvad hon anat hade slagit in – ja vida mer; ty om hon ock drömt om "några stenhus", hade hon dock icke kunnat drömma om "en million". – Att von der Hagen fick ja, och tusende gånger ja, behöfva vi ej omnämna. Förlofningen utsattes emedlertid till den 12 derpå följande Mars här i Stockholm, och makarne Rust och mamsell Florentina återvände hit, njutande af glädjen att aldrig förr hafva gjort en så lysande marknad, som den gången i Sala!
Dagen den 12 Mars började randas. Mamsell Florentina tyckte att vår Herre liksom skapat en ny sol enkom för denna dag. Von der Hagen inställde sig, oerhördt välkommen. Förlofningen försigick. Millionären (!) slösade en mängd dyrbara saker på flickan, såsom långshawl, mantilj och guldbrosch, under det champagnen flödade kring hela laget. F. d. handlandene Johan Fredrik Lundberg , Magnus Palmqvist och renskrifvaren Johan Olsson Löfgren voro vittne till det sälla förbundet, och ett ordentligt kontrakt upprättades, deri fästman och fästmö förbundo sig, att om tvenne år "gå i brudsäng", men att den som bröt skulle betala den förskjutna 2,000 rdr bko, och hvilket kontrakt bevittnades af chorsångaren Almqvist och taskspelaren Ventreloque.
"O, du himmelske aning!" tänkte hustru Rust, "du bedrog mig då icke!"
Förlofningsdagen var förbi och von der Hagen, med en varm kyss på läpparne, återvände till Sala, under det makarne Rust voro färdiga att förgås af glädje, och mamsell Florentina både natt och dag tänkte på sin "Sala-million", samt började gifva fan harpan.
Men – blixt och dunder! – Några dagar derefter kommer den Job-posten till familjen, att von der Hagen icke vore annat än en lumpen hästskojare, som härstädes varit häktad för oredlighet , samt dessutom – och detta var det värsta – fattig som en kyrkråtta; att hans fader rätt och slätt vore skärslipare och boende i huset N:o 18 vid Holländaregatan härstädes å söder , samt hela historien om den rike onkeln idel fantasi.
Några aningar härom hade hustru Rust aldrig egt. Således, hvilken "hjertslitande" nyhet! Florentina vore ju såld åt en illa känd hästprånglare för 2000 rdr bko .
I anledning häraf gjorde makarne Rust sistl.[idne] måndag anmälan om förhållandet i poliskammaren, der ransakning samma dag äfven företogs i närvaro af makarne Rust, mamsell Florentina samt ofvannämnde vittnen vid förlofningen. Von der Hagen var ej anträffad.
Hustru Rust förde sin mans talan.
Polism.: Makarne Rust vilja således icke hafva von der Hagen till måg?
Hustru Rust (på plattyska ): Nej, om man ock så den mannen hade en million, så vill jag han icke ha en sådan till min schviegersohn. Den satans karlen har man varit så full mit fan, att han sökt übertala min flicka, att låta enlevera sig och i hemlighet låta vige sig vid honom... Tvi tosan, såden en kerl!
Polism.: Och fästmön är också liknöjd om fästmannen?
M:ll Rust: Ja, jag vill icke gifta mig med honom.
Hustru Rust: Nej, visst inte!... Jag tackar mein Gott att min tochter är så förnuftig. Jag hoppas man att han icke lyckats göra henne någon skade. Det vore man stor synd om en sådan ung flicke. Hon försäkrar mig att nock är hon un[s]chülde.
M:ll Rust: Men kan jag nu icke få gifte mig med någon annan än von der Hagen?
Polism.: Jo bevars... Vid sådane förhållanden förklaras den gjorda förlofningen ogiltig och mamsell Rust får gerna skaffa sig en ny fästman och gifta sig när hon behagar.
M:ll Rust: Tacker mjukast!... Men hvar skall jag göra af den här förlofningsringen, som von der Hagen gifvit mig.
Polism.: Om mamsell vill, kan hon ju behålla den som ett souvenir.
M:ll Rust: Nej, jag vill man icke ha den.
Polism.: Men mamsell vill väl ha den ringen tillbaka, som ”hon” gifvit honom, och i sådant fall får utvexling af ringarne ske här i poliskammaren, sedan von der Hagen blifvit hitskaffad.
M:ll Rust: Men han har äfven mitt porträtt i olja, med mera annat.
Polism.: Vi skola efterspana von der Hagen, och får målet bero tills han blifvit anträffad.
Hustru Rust: Men von der Hagen har sagt, att om han ej finge gifta sig med min tochter, så skulle han skjute både henne och sig; och för det borde väl sättas något hinder.
Polism.: Frukta inte... Då von der Hagen sett bedrägeriet misslyckas, skall han nog taga saken helt kallt.
Hustru Rust: Men om han nu kommer och påminner om äktenskapet?
Polism.: Äktenskapet blir då för honom arbetshuset.
Hustru Rust (för sig, under det alla aflägsna sig): Den gang fick jack man inte en millionär till schviegersohn.

Källor