Bonde, Fjärdingsman. Blev högst 85 år.
| Född: | 1624 Västra Ugglesäter, Huggenäs sn, Värmlands län, (S). [1] | |
|---|
| Dombok Stämning:: | 1661 Värmlands län, (S). [2] | - På vårtinget i Jösse härad 1661 kunde de inte överbevisa att han olaga hade avverkat skog på änkan Elin Olofsdotters ägor i Fiskevik. Hennes talan fördes av Halvard Jonsson från samma by. De fick böta 3 mark för den olaga stämningen. |
|---|
| Bosatt: | 1662 Västra Uggelsäter, Huggenäs sn, Värmlands län, (S). [3] | Länk: sok.riksarkivet.se/bildvisning/A0003143_00163 |
|---|
| Dombok Stämning:: | 1668 Värmlands län, (S). [2] | Vårtinget 1668 (Jösse härads dombok)
Tinget fick ta ställning till en begäran från änkan efter Germund Olofsson i Vagge som enligt ett brev från Drottning Kristina skulle ha rätt att bruka kronohemmanet Vagge i Ny socken mot att de höll med tillbörlig rustning. Detta var vidimerat genom två brev från Krigskollegiet 30 juni 1662. Änkan Gertrud Mårtensdotter ville nu att hon och hennes efterkommande skulle röna samma previligier i evärderliga tider. Problemet var emellertid att hennes nye man Erlands Johansson Brun inte red för hela gården utan hennes son i första äktenskapet Gustaf Germundsson red för halva gården, men brukade den inte. Gustaf hade skrivit kontrakt med Anders Simonsson att han skulle bruka den halvan som Gustaf red för. Rätten insåg problemet och fastslog att de två familjerna Anders Simonsson och Erland Johansson Brun inte fick osämjas. För att understryka detta satte man ett vite på 40 mark om de två, deras hustrur eller deras tjänstefolk inte kunde hålla sams.
|
|---|
| Dombok Stämning:: | 1668-08 Värmlands län, (S). [2] | Friden varade emellertid inte så länge. Redan vid hösttinget i Gillberga härad 1668 fick man sina onda aningar besannade. Erland Johansson i Vagge klagade då på att hans granne Anders Simonson på ett bröllop i Fiskevik gett honom två örfilar, dragit honom i håret och fått ned honom på golvet och dessutom bitit en bit av hans näsa. Eftersom de båda brutit den påbjudna freden - Erland genom otidigt tal och Simon genom att slåss fick de båda böta 40 mark vardera och dessutom fick Anders böta 6 mark för det två örfilarna, 6 mark för att han dragit Erland i håret samt 12 mark för att han bitit av en bit av Erlands näsa, 20 mark för det bestående lytet och dessutom 3 mark för sveda och värk. |
|---|
| Bosatt: | från 1675 Stommen, Ny sn, Värmlands län, (S). [4] | - från Vagge i Ny socken. |
|---|
| Dombok Stämning:: | 1676 Värmlands län, (S). [2] | Vid Jösse härads ting 1676 avslöjades en mindre skandal. Det visade sig att två soldater från Gunnarskog, Olof Håkansson i Gräfsås och Nils Persson i Tållersrud tagit sig för att råna två andra soldater från Bergslagens kompani som passerade på väg från Eda skans. De hade tagit ifrån soldaterna deras gevär. Detta hade skett på Julaftonen. När soldaterna vägrade hade Nils och Olof hävdat att de gjorde det på order av överste Jöns Gyllenspets. Man hade sedan sålt bössorna och delat på inkomsten. Vid samma ting kom det nu i dagen att tredjedag Jul hade de tillsammans med Börje, Olof och Erik Matsson samt nämndemannen Per Persson i Rexed gjort samma sak och delat vinsten. Det visade sig emellertid att även fjärdingsmannen Anders Simonsson i Vagge och Erik Sme i Rud ägnat sig åt samma extraknäck, men denna gång var det soldater från Närkes kompani som råkade illa ut. Även i detta fall hade man åberopat översten order, vilket man tillstod var taget ur luften.
Rätten dömde de tidigare till 40 mark böter vardera för dubbelt rån och de senare till 20 mark för rån. De skulle dessutom ersätta målsägarna. Alla åtta fick böta 40 mark vardera föra att falskeligen ha åberopar överste Gyllenspets vid sina dåd.
|
|---|
| Dombok Stämning:: | 1677 Värmlands län, (S). [2] | Anders Simonsson flyttar emellertid från Vagge och bosätter sig på Stommen i Ny socken. Han blir vid tinget 1677 krävd av efterträdarna Nils och Anders Pärsson att ersätta takröta som de funnit på Vagge. Anders döms att betala 6 daler silvermynt för reparationen.
Vid samma ting ålades Anders Simonsson att böta 40 mark samt ersätta ägaren till hemmanet Olsby för att han hade slagit och bärgat hö på en äng som av hävd tillhörde hemmanet. Anders hävdade att han hade gjort detta på uppdrag av herr commendanter wählborne Johan von Seülenbärgh då Anders brukade krono- och militiehemmanet Stommen i Ny socken. Rätten erkände emellertid kronohemmanets rätt att låta lagen pröva till vilket hemman ängen hörde.
Senare på samma ting hade dock Anders viss framgång eftersom rätten beslutade att Gunnar Andersson i Flogned inte skulle återbetala en summa som härrörde sig från en "bördeskilling"[1] till arvingarna till halva Rudsgården. I stället skulle han betala dessa pengar till Anders, till vilken arvingarna stod i skuld.
[1]Bördeskilling - den summa som bördemannen betalar vid inlösen av jord eller gård. Bördeman - Fäderne- eller mödernesläkt, vilken har förköpts eller lösningsrätt vid försäljning av arvejord "inom natt och år"
|
|---|
| Dombok Stämning:: | 1680 Värmlands län, (S). [2] | På tinget 1680 vädjar den gamla pigan Dårdi Brängsdotter om att någon skall, mot hennes lilla jordplätt på 12 4/5 riksdalers jord i Järperud, ta hand om henne och ge henne mat och husrum till dödagar. Detta eftersom hon inte har några släktingar som kan ta hand om henne. Anders Simonsson på Stommen i Ny accepterar detta eftersom Dårdi tjänat där i 12 år. |
|---|
| Dombok Stämning:: | 1683 Värmlands län, (S). [2] | Vid tinget 1683 tillkännages att Anders Simonsson på prästgården i Ny har köpt hemmanet Västra Shölbo (Sälboda) för 230 riksdaler silvermynt av löjtnanten Karl Örnberg. |
|---|
| Bosatt: | från 1683 Västra Sälboda, Gunnarskog sn, Värmlands län, (S). [4] | |
|---|
| Dombok Stämning:: | 1686 Värmlands län, (S). [2] | Vid tinget 1686 fastslogs att köpet mellan Anders å ena sidan och löjtnant Karl Örneberg och hans hustru Catharina Blankenfield vunnit laga kraft, samt att Anders årligen skulle betala 19 Daler Courant till säljaren i skatt. |
|---|
| Dombok Stämning:: | 1689 Värmlands län, (S). [2] | Vid vårtinget 1689 beslutades att socknarna Arvika, Älgå, Ny, Brunskog, Gunnarskog och Boda skulle ersätta Anders Simonsson i Sälboda och Bengt Torstensson i Freböhl, 2 öre silvermynt per gård för att de reste till Karlstad på nämnda socknars uppdrag och förhandlade om knekthållningen. Köla och Eda socknar var emellertid undantagna då de hade egna representanter.
1689 kommer Catharina Blankenfield till tinget och klagar över att Anders Simonsson inte gör de dagsverken för henne som det enligt Kungligt beslut åligger en skattebonde. Han inte bara vägrar göra sina dagsverken utan är också oförskämd mot henne och hon kräver nu att han skall åläggas göra dagsverken samt böta för otidigheterna. Hon företer intyg från 3 februari av Gyri Amundsdotter och Hälseby Christoffersdotter som vittnen på att Anders skulle "ha gifwit henne tusende dieflar".
Anders företräddes av sin son Simon Andersson som med köpebrev från 29 juli 1683 visar att fadern köpt hemmanet av löjtnanen och hans fru samt att han gått med på en årlig skatt på 18 daler, vilket är avsevärt högre än brukligt då företrädaren Anders Nilsson i By endast betalade 12 riksdaler. Simon menar att den höga skatten överenskoms då löjtnanten muntligt intygade att dagsverkena ingick i denna summa.
Catharina Blankenfield vill inte göra sin makes löften emot om det förhåller sig så som Simon Andersson påstår. I denna fråga samt i frågan om otidigheterna måste rätten emellertid ajournera sig eftersom varken Anders Simonsson eller Gyri och Hälseby är närvarande vid tinget. Detta ärende åtekommer med jämna mellanrum på tinget, men jag har inte funnit hur det slutade.
Vid samma ting kom änkan efter Måns Nilsson och krävde att få ta bort de två fönster som hennes man satt in på gården Sälboda under den tid han ägde den. Anders Simonsson hävdade att han köpt gården med fönster. Mats i Grötvål vittnade emellertid till änkans förmån och rätten gav henne därmed rätt att ta fönstren.
|
|---|
| Dombok Stämning:: | 1689-08 Värmlands län, (S). [2] | Vid hösttinget 1689 slöts en överenskommelse mellan Anders Simonsson och löjtnanten Fredrik Wilhelm Bose (ev. Bäck) där parterna föreslog vissa ersättningar för reparationer på kronohemmanet Stommen i Ny som Anders bott på i 11 år och nu beboddes av löjtnanten. Man överenskom att Anders nästkommande vår skulle på egen bekostnad uppföra en lagugårdbygnad i två våningar samt en loge "efter Kungl. Husesyns ordning" och även betala 8 Daler silvermynt till löjtnanten. I och med detta skulle alla krav på Anders vara reglerade eftersom det inte var helt klart på vilket sätt Anders lämnat hemmanet när han tre år tidigare lämnade det. |
|---|
| Dombok Stämning:: | 1692 Värmlands län, (S). [2] | Vid hösttinget 1692 förde domarn Mats Torstensson i Grötvål Anders Simonsson i Sälbodas talan angående en begäran om brandstodsersättning.[1] Anders torkhus hade på grund av vådeld blivit förstört och där därmed hela hans rågskörd som bestod av 5 tunnor. Eftersom rätten ansåg begäran befogad värderades rågen till 9 Daler tunnan och fördenskull "Hans Nåde Högvälborne Herr Landshövdingen, Anders remittera att i ödmjukhet enhålla om den hjälp som Konglig Majestät resolution i så måhle likmäktigh ähr".
Anders råkade emellertid ut för en eldsvåda redan under sin tid på Vagge 1662, men den gången ansåg man att skulden låg hos Anders folk varför han fick ersätta skadorna. Skadorna var då mer omfattande eftersom mangårdbyggnaden, sovhus, stallar, brygghus, visthusbodar, fähus och allt som var i dessa hus förstördes.
[1]Brandstod - brandstöd, brandhjälp. Enl 1734 års lag äger den som genom vådeld förlorat hus, säd, foder, boskap,att hos häradsrätten begära brandstod till vilket vart hemman i häradet är skyldigt att bidra (brandstodskassa). (Visserligen är denna dombok från 1600-talet, men troligen fanns en liknande lag på den tiden)
Ovanstående förklaringar är tagna från Andersson, Kent, Anderö, Henrik. 2002. Ordbok för släktforskare. ICA Bokförlag.
|
|---|
| Dombok Stämning:: | 1693 Värmlands län, (S). [2] | Vid vårtinget 1693 blossade en strid upp mellan Anders Simonsson och Fredrik Wilhelm Bäck samt löjtnanten Edle. Dessa klagade på Anders för att utanför tingsstugan beskyllt dem för att motarbeta honom och fövägra honom att få sin rätt i en tvist mellan Sälboda och Berg. De hänvisade till ryttmästaren Edle och vählborne herr Gustaf Uggla som vittnen. Anders försvarade sin ståndpunkt men fick inget gehör hos rätten som dömde honom till "att i läppgäld" betala 3 mark silvermynt för hans ogrundade beskyllningar. |
|---|
| Död: | 1709-12-24 Västra Sälboda, Gunnarskog sn, Värmlands län, (S). [5] | Gunnarskog C: 2, Död 1707-1712, 1+6/0, 103 i Genline, GID:488.58.70000
_______________________________________________________
d. 24 decemb. dödde Anders Simonßon i Wäst. Sällboda född af ährliga och christeliga föräldrar i Wästra Ugglesätt i Huggenäs Sochn å Näs härad. Mod: hust:
d 6 janu begrafven, hans ålder 85 år.
_______________________________________________________
|
|---|
Ryttare för Vagge 1651-1655.
- Man kan inte i några handlingar se att Anders använde namnet "Skragge". Däremot vet vi att Västra Uggelsäter var Skraggarnas gård och att det var brukligt i släkten att ge namnet Simon till äldste sonen (den först födda sonen)
[Ur Vedbo Härads Domböcker 1613-1732 av Anders Edestam]
år 1680: En gammal studerat person Andreas Skragge får intyg, att han här i häradet hederligt och väl förhållit med många förnäma barns information och därom fått attester av khde i Högsäter Olof Westelius, landsskriv. Torsten Jonsson och comm. i Ed herr Anders Jernberg.
- Jag har inte angivit någon moder till honom då hon inte är känd av mig, möjligen kan hon heta Kristin Matsdotter, om han nu är resultatet av den "belägrade lös kona"
se: [Källa: Näs häradsrätt AIa:1 21 februari 1631]