Personakt

Aron Birgeri Kihlgren

Präst i Holmedal. Blev högst 91 år.

Född:1648 Stora Kil sn, Värmlands län, (S).
Bosatt:från 1678 Töcksmarks stom, Töcksmark sn, Värmlands län, (S).
Död:1739-05 Sollom, Holmedal sn, Värmlands län, (S).

Äktenskap med Catharina Persdotter - Hellenia (- 1715)

Vigsel:1682.

Barn:
Petrus Aronsson - Kihlgren (1683 - )
Nils Aronsson (1687 - 1771)
Anders Aronsson (1690 - 1742)
Johan Aronsson

Sambo med Anna Maria Brask


Noteringar

En annan av hans döttrar gifte sig med holmedalsprästen Torstanus Johannis Holmdalius. Denna släkt är genom gifte befryndad med prästsläkten Faxell i Köla.

1. ARON BIRGERI KIHLGREN. 1648,
Son till bonden Börje Aronsson, Illbergstorp, (St.) Kil, och Karin Tolsdotter eller Ellika Töresdotter.
- Till Karlstads skola och gymn., stud. i Uppsala 1675 14/9 (Aron Bergeri Kijlgreen Vermlandia), pry 1678, km i K. och (V.) Fågelvik s. a., respondens på prästmötet 1689, avsatt 1715,
bodde därefter på Sållom, Holmedal. Död därst. i maj 1739, 91 år gammal.

Som kommunister i Karlanda. bodde Aron Kihlgren sedan våren 1679 på Töcksmarks stom, troligen genom överenskommelse med kyrkoherden, vilken av gammalt innehade detsamma som indelningsstom. Det hade samma år skövlats av norrmännen.

Aron Kihlgren begärde 1683 rättens attest om den skada, som norska timmerfIottare åstadkom vid Töcksmarksforsen, dels genom trampande i åker och äng, dels genom skadegörelse på hans fiskredskap, såsom notvarp, laxkar, katsor, ryssjor och mjärdar.

Något senare föll dom i målet. Norrmännen blev ålagda betala till Aron Kihlgren och åborna i Ö. och V. Bön tillhopa 2 mark för var tjugonde tolft fIottat timmer. Aron Kihlgren brukade första tiden hela Stommen. Genom K. br. 1691 blev emellertid halva Stommen anslagen till kommunisterboställe, och kh hölls skadelös på annat sätt.

Så snart kyrkoherde Johannes Holmdalius tillträtt Holmedal, uppstod svåra tvister om Stommen, vilka tydligen gick Aron Kihlgren på nerverna. Luckor i källmaterialet gör det omöjligt att följa tvisten i detalj Aron Kihlgren hade företagit omfattande förbättringar på hemmanet, som vid hans tillträde var vanhävdat till hus och ägor. (norrmännen hade ju förstört ganska mycket)

Enl. en . besiktning 1704 hade han under den tid han innehaft det uppfört ny manbyggning och en mängd andra byggnader, däribland såg och kvarn, som inte fanns förut, företagit nyodlingar, särskilt på torpet Öbyn m. m.

När kh Johannes Holmdalius 1693 sökte tvinga honom att lämna från sig halva Stommen, ville Aron Kihlgren givetvis ha ersättning för sitt arbete.

Johannes Holmdalius synes ha trakasserat Aron Kihlgren hos Domkapitlet och lyckats få honom suspenderad o. 1695 på grund av "grova förseelser", okänt av vilken art, kan hända uppstudsighet. Aron Kihlgren var dessutom sjuk i slutet av 1690-talet, men o. 1703 var han åter i tjänstgöring.

Som ett kuriosum kan nämnas att han under sin sjukdom sökte bot hos en trollkunnig finne. Denne blev nämligen 1699 åtalad för sin läkarverksamhet och Aron Kihlgren inkallades som vittne och lämnade en beskrivning över behandlingen.

Efter sitt återinträde i tjänsten begärde Aron Kihlgren rättens intygande om hans leverne och ämbetsförvaltning. Nämnden vitsordade, att han "rent och klart predikat Guds ord för dem, att de därför hava honom allt gott eftertal att giva, men vad tvisten honom och hr kyrkoherden emellan angår, sade de sig därutinnan icke blanda vilja, som de ock icke sig därom bekymra kunna".

År 1709 begärde han på nytt intyg om sitt förhållande. Denna gång attesteras, "vad Guds ords predikande belangar, att km:r hr Aron Kihlgren det rent och klart utförer och för dem på predikstolen tydeligen predikar, men angående hans leverne i gemen, sade de sig honom intet vitsord varken till ont eller gott lämna kunna, emedan de sig därmed intet vidare vilja befatta, efter han till ven. konsistorium uti åtskillige mål skall instämd vara . . . "

Man ville tydligen inte stöta sig med kh. Händelsernas gång komplicerades ytterligareav en ettrig fejd mellan Aron Kihlgren och km Johannes Kjellman, som under Aron Kihlgren:s suspension o. 1699 tagit Stommen i besittning. DK hade i juli 1701 ålagt herr Johannes att ersatta Aron Kihlgren hans kostnader för hemmanets iståndsättande. Själv hade Aron Kihlgren under tiden måst ta sin tillfIykt till sin gamla och blinda svärmoder i Sållom, där han som husvill bott i en "gammal rökstuva".

Herr Johannes var helt ur stånd att betala den fastställda ersättningen och vanskötte för övrigt hemmanet. Av landshövdingen dömdes herr Johannes till avflyttning, men DK skyndade till hans undsättning. Superintendenten åstadkom 1706 en förlikning. Båda skulle bo på halva Stommen, Aron Kihlgren i huvudgården och herr Johannes på torpet Öbyn, som var jämngott med framgården.

Aron Kihlgren skall ha varit suspenderad flera gånger. Första gången var 1683 på tre månader, emedan äldsta barnet blivit fött bara fyra månader efter föräldrarnas vigsel. Senare suspensioner har delvis stått i samband med mentala rubbningar. F. Fryxell skriver, att Aron Kihlgren "var ofta och mycket plågad av huvudyra (sinnesrubbning) och begick diirunder många förseelser".10)

När hans kamp för att få behålla Stommen eller åtminstone få skälig ersättning för arbete och kostnader han nedlagt på dess upprustning blev utan framgång, bröt han samman. Detta ledde till hans avsättning från tjänsten 1715. Hans kamp för rättvisa mynnade ut i vångsföreställningar.

DK skildrar hans tillstånd i brev till landshövdingen, dat. 1715 6/9, och berättar "huruledes för detta kaplanen i Holmedal, som för många år tillbaka varit huvudsvag och rasande och sedan någorlunda för sig kommit, sedermera i samma svaghet för ett år sedan fallit", varfor DK måst tillsätta en annan präst i hans ställe. Därefter hade Aron Kihlgren:s "raseri" tilltagit och yttrade sig i "gruveliga eder och Guds namns försmädelser" och däri, att han "bar alltid en yxa med sig med hotelser att dräpa sina ovänner eller tända eld på husen".

DK bad landshövdingen utverka "ett rum antingen i Örebro hospital eller Danvika dårhus" för honom. Hans efterträdare km Sven Dahlqvist skrev i okt. 1715 till DK, att Aron Kihlgren hotar ta livet av honom m. m. 11)

Krisen gick tydligen över, varefter hans tillstånd forbättrades. Därpå tyder, att han under åren 1723-1729 döpte ett trettiotal barn. Församlingsborna hyste tydligen fortfarande förtroende för honom. Hans hustrus sjukdom och död under den svara tiden hade säkerligen förvärrat hans tillstånd. Under hans sista tio år är det tyst om honom.
- Gift. 1:o i okt. 1682 m.
Catharina Persdotter Hellenia, död 1715, dotter till km i Holmedal Petrus Hellenius och Elisabet Larsdotter Victoria.
Barn:
-Petrus, f. i Töcksmark i febr. 1683, kh i Ystad S:t Petri och Bjäresjö, Lunds stift, död därst. 1728 27/2.
- Johan, f. i T. 1685, överfyrverkare i Landskrona.
- Nils. f. LT. ]687, bonde i Dusserud (V.) Fågelvik död därst. och begr. 1771 1.
- Anders, f. i T. 1690, bonde i Sållom, Holmedal, död därst. 1742 28/2.

- Aron Kihlgren brukar i somliga genealogiska sammanställningar uppges vara fader till ytterligare ett halvt dussin barn, men dessa var i stället barnbarn till honom. Som en son till honom uppger Hammarin Ericus Kihlgren, som blev regementspastor och garnisonspastor i Landskrona. Denne var i stället hans broder.12)

Gift. 2:o m.
Anna Maria Brask, hennes data okända.1)

Källor
Kils DB, okt. 1694.
Kils DB, okt. 1678.
Nordmarks DB, okt. 1683.
Nordmarks DB, mars 1693.
Biskopars brev till landsh. Örebro landskanslis arkiv D II g:3, ULA.
Nordmarks DB, okt. 1693 och aug. 1696.
Josse DB, extrating 1699.
Nordmarks DB, aug. 1702.
Nordmarks DB, aug.-sept. 1709. FFWE II, s. 490.
Biskopars brev till landsh., Orebro landskanslis arkiv D II e:2. ULA.
Nordmarks DB, jan. 1698.