Beata Helena Eriksdotter - Ros

Blev högst 53 år.

Äktenskap med Andreas Carlsson - Palm (1756 - 1840)

Noteringar

- Kallar sig även Helena Persdotter, Helena Roos, Helena Lindgren och Lindskog

Dog i Galgbacken i Johannisberg i Borgsjö.
- Andreas Palms hustru Beata Ros,
enligt uppgift född 1758 i Lovisa, Finland, dömdes vid Torps HR 1811 26/1 för att med kniv dräpt bonden, Jon Nilsson i Ensillre till att mista livet genom halshuggning. Svea hovrätt fastställde tingsrättens dom enligt utslag 1811, vilket också Kgl Majt gjorde 1811 11/7 och Beata avrättades i Borgsjö sn den 18 sept 1811. [Dombok, JK:s fånglistor].
- Deras son Andreas Andreasson som kallade sig Ros efter modern uppges vara född 1791 16/9 i Jakobstad.

Ur Beata Roos nådeansökan:
Stadd i den förtvivlade belägenhet, att snart under Lagens hämmande bila undergå den fasligaste död, hvartill jag, enligt Torps Härads Urtima Tings Rätts samt Eder Kongl Majts Svea Hofrätts enstämmige Utslag, det förre af den 26te Januarii och det senare under den 26te Martii innevarande År blivit dömd, om icke Nåd och förskoning få ega rum; Wågar undertecknad olyckliga Qvinna förtärd af sårg, fly till Eder Kongl Majts mildhet, för at i djupaste underdånighet bönfalla om Nåd, efter det jag enl hvad den vid Tings Rätten Skedde ransakning innehåller, allenast uppå egen bekännelse jemförd med omständigheter blivit ansedd vållande till Bondens Jan Nilssons i Ensillre död medelst oförsiktigt bruk av knif, dock utan minsta afsigt at begå mord, hvilken jag i min stora svaghet tillgrep, för at frälsa min 70 Åriga til grafven lutande gråhåriga Man, med flere mine anhörige, som blefvo af en hop rusige Bönder, hvilka kommo, dels ifrån den nyss öfverståndne Borgsjö Marknad, dels från en der intill belägen så kallad dansstuga, så öfverfallna och illa slagna att flere af de mina lågo helt afdånade; Fördenskull dristar jag i djupaste underdånighet hos eder Kongl Majt anhålla, at få åtnjuta Eder Kongl Majts Milda Nåd uti denna min olyckliga belägenhet, och emot förbytande af annat Werdsligt Straff undslippa den rysningsvärda död, som nu på mitt 56te Ålders År mig förestår, eller och, at Eder Kongl Majt Allernådigst täckts förvisa detta mål til ny ransakning då jag kunde komma i tilfälle at närmare uplysa förhållandet med Jan Nilssons död än vid den redan hållne är skedt.
Källa: [RK] Statsrådsprotocoll över Justitiaeärender 1811.
- Hon avrättas i Galgbacken i Johannisberg i Borgsjö.
- - - - - - - - - -
Folkminnen
Uppteckning nummer NM-THA01277
Ur Hammarsedtska arkivet: Sociala förh. I. Brottslingar.
Ur Nordiska museets arkiv. Uppteckningsnr: HA1277

Titel: Före mitt minne ……
Upptecknare: Levi Johansson
Meddelare: Inspektör Masgo. Persdotter År: 1908
Socken/stad: Borgsjö By/kvarter: Granboda

Före mitt minne men inte så värst långt tillbaka heller inträffade en stygg händelse i Östby. På den tiden hade man marknad i Västanå, och dit brukade det komma en hop otäckt tattarfolk. Värst illa beryktat var det följe, som Beata Ros tillhörde, och hon själv var ett riktigt troll till människa. Den där gången kom de till Östby under marknaden och började hotas och pocka, så att folket måste skicka bud till Västanå efter hjälp. Så var där en framstående norsk gubbe från Ensillre, som hette Jon Nilsson. Han sprang före de andra till gården, där tattarna var. Då Beata såg honom komma, ställde hon sig innanför dörren med en yxa, som hon högg i skallen på honom, så att han dog på fläcken. Hela sällskapet blev då häktat och dömdes till döden. Då hon avrättades, stod morbror min, Per Persson, i spetsgården, och han sade, att det var förfärligt hemskt. Skarprättaren tyckte, att det låg tre huvuden på stupstocken. - Hon kunde så pass, att hon vände synen på honom. Karlen blev rådvill, men så sade han: "Herrans namn tar jag det mellersta", och så högg han till och träffade rätt. Det där tilldrog sig på gränsen mellan Borgsjö och Torp, på Östmon, de kallade.
- - - - - - - - - -

Källor