Brita Stina Erlandsson (f. Karlsdotter - Rosengren)

Blev 41 år.

Barn med Johan August Erlandsson (1846 - 1931)

Barn med Fritiof Amundus Larsson - Qvick - Holm (1855 - )

Noteringar

Britta Stina också kallas "Stora Britta" och "Sotar Britta"

[Falköpings Rådhusrätt och Magistrat 1866-08-31. Nr. 160].

Stadsfiskal G.F.V. Ringblom anmälde att han igår hade häktat en kvinnoperson som uppgav sig heta Brita Stina Carlsson och vara från Pålemyren i Skövde landsförsamling.

Stadsfiskal Ringblom har på tjänstens vägnar yrkat om laga ansvar för att hon ska ha tillgripit en plånbok som innehöll 18 Riksdaler och 77 öre och för 25 öre svart silke, från Arrendatorn Anders Johansson från Hångsdala Prästgård. Tillgreppet skedde igår inne i Handlanden Jansgårds salubod här i Falköping. Vid polisförhöret ska hon dessutom ha missfirmat Åklagaren under hans tjänsteutövande.

Den tilltalade ställdes inför Rätten av Åklagaren, men Målsägaren Anders Johansson har inte hört av sig. Brita Stina Carlsson nekade till brottet, men berättade att hon är född i Frändefors församling i Älvsborgs län, att hennes föräldrar fortfarande lever och bor på torpet Pålmyren under Kållebråten i Norra Ryrs socken i närheten av Uddevalla i Bohus län.
Hon är mantalsskriven hos sina föräldrar, hon är ogift men har två oäkta barn. Under dom sista tio åren har hon försörjt sig genom att resa runt med småhandel och hon har aldrig varit tilltalad för något brott tidigare.
På fråga varför hon hade sagt att hon var från Skövde landsförsamling vid polisförhöret, nekar hon till att ha sagt det och att det bara är hennes barn som bor där.

Åklagaren har kallat in Stadsvaktmästaren L.A. Thorsell, Stadsbetjänten A. Grahn och Handelsbetjänten Viktor Andersson som vittnen i målet. Dessa befanns ojäviga och fick svära sanningseden och förhördes enskilt.


Thorsell;

Vid polisförhöret sa den tilltalade att hon var från Skövde landsförsamling och hon kallade Åklagaren för "Stadsrump" med flera missfirmliga benämningar. Hon var dessutom oregerlig i häktet och slog sönder häktets fönster.
Thorsell räknade pengarna i Anders Johanssons plånbok och fann att den innehöll 18 Riksdaler, 77 öre och lite silke.


Grahn;

Grahn uppger samma som Thorsell, men med den skillnaden att han inte räknade pengarna i den stulna plånboken.

Viktor Andersson;

I går eftermiddag kom den tilltalade in i Handlanden Jansgårds handelsbod och köpte garn. Trots att det inte fanns mycket folk inne i boden ställde hon sig tätt intill Anders Johansson och, för att avleda Viktor Anderssons uppmärksamhet, frågade hon om priset på porslin som stod på en hylla. Viktor Andersson, som höll ett öga på den tilltalade, såg att hon kastade sin schal över Johan Anderssons rockskört och tog upp en plånbok från hans byxficka och stoppade den under ena armen.
Då Viktor Andersson fattade tag i henne och talade om för Johan Andersson att hon hade tagit plånboken, släppte hon ner den på golvet.

Åklagaren begärde, och fick godkänt, att flytta fram rannsakningen till klockan tio den fjärde september för att kunna kalla in fler vittnen och för att kunna begära in ett prästbevis om den tilltalade. Den tilltalade ska förvaras i häktet under tiden.



[Falköpings Rådhusrätt och Magistrat 1866-09-04. Nr. 168].

Enligt beslutet den 31 augusti fortsätter rannsakningen med Brita Stina Carlsson från Pålmyren som är åtalad för stöld. Den tilltalade ställdes inför Rätten i närvaro av Åklagaren och Målsägaren.

Målsägaren Johan Andersson berättade att när han var inne i Jansgårds handelsbod hade en kvinnoperson, som han känner igen som den tilltalade, ställt sig intill honom. Strax därpå kände han att någon stoppade ner handen i hans byxficka där han hade sin plånbok som innehöll 18 Riksdaler, 77 öre och för 25 öre silke.
Innan Andersson hann se efter vad det var, sa Viktor Andersson till honom att hon hade tagit hans plånbok. Den tilltalade, som var den ende person som stod nära Andersson, släppte ner plånboken på golvet.

Åklagaren lämnade in följande prästbetyg;


"Häktade Brita Stina Carlsson under Kållebråten i Norra Ryrs socken är född i Frändefors socken av Älvsborgs län den 22 oktober 1844. Hon äger svag kristendomskunskap, har tillträde till Hans Heliga Nattvard och så vitt som är känt har hon medborgerligt förtroende. Hon är inte känd på orten utan har strukit omkring men anmälde sig för konfirmation i somras".

Uddevalla den 2 september 1871

G.F. Ljunggren
Pastor.


Åklagaren begärde vittnesförhör med Arbetskarlen Anders Andersson från Falköping. Han befanns vara ojävig, fick svära sanningseden och berättade att då han satt på en saltbinge i Jansgårds handelsbod såg han att den tilltalade ställde sig mycket nära Johan Andersson, trots att det inte fanns mycket folk i boden, och frågade Handelsbetjänten Viktor Andersson om priset på porslin som stod på en hylla.

Strax därpå hörde han Viktor Andersson ropa "Se upp, du blir av med dina pengar" och när han vände sig åt det hållet, såg han att Viktor Andersson höll fast den tilltalade och att Johan Anderssons plånbok hamnade på golvet mellan den tilltalade och Johan Andersson.

För att kunna kalla in ytterligare vittnen flyttades rannsakningen fram till klockan 10 måndagen den 11 i denna månad.
Den tilltalade ska under tiden förvaras i häktet.


[Falköpings Rådhusrätt och Magistrat 1866-09-11. Nr. 176].

Den uppskjutna rannsakningen med Brita Stina Carlsson från Pålemyren i Norra Ryrs socken fortsätter idag.

Drängen And. Joh. Johansson från Åleberg i Björkhem var inkallad som vittne och han berättade att han inte hade mer upplysning i målet än att den tilltalade, samma dag, hade försökt stjäla något ur hans fickor.
Drängen Johansson begärde ersättning för en mils Tingsresa.

Den tilltalade, som erkände att hon hade missfirmat Åklagaren vid polisförhöret, nekade fortfarande till stöldförsöket och bägge parterna lämnade över målet till prövning. Åklagaren yrkade om ansvar för stöld.


Efter enskild överläggning lämnade Rådhusrätten följande besked;

Vittnet Viktor Andersson har uppgett att den tilltalade, inne i Jansgårds handelsbod den 30 augusti 1866, tog en plånbok som innehöll 18 Riksdaler, 77 öre och silke för 25 öre, ur Johan Anderssons ficka som hon sedan släppte ner på golvet.
Detta, och vad And. Joh. Andersson har intygat, räcker inte, då den tilltalade nekar, till att fälla henne för stöld av Johan Anderssons plånbok. Därför förklarar Rådhusrätten att hon inte kan ställas till ansvar för stöld.

Men då den tilltalade har erkänt vad vittnen har uppgett, det vill säga att hon har smädat Åklagaren vid polisförhöret, prövar Rådhusrätten att rättvist döma henne, Brita Stina Carlsson, med stöd av 10 kap. 5 § i Strafflagen att böta 25 Riksdaler.
Vid denna utgång av målet ska vittnet Anders Joh. Andersson få vittnesersättning av allmänna medel för skjuts efter en häst fram och åter till hans hemvist, som ligger en mil härifrån samt 50 öre i dagtraktamente.


Källa; Falköpings Häradsrätt A1a:63
(Översatt av Kjell Carlsson/Roos)
________________________________________________________________________
Karlstads Rådhusrätt 1881-11-28. Nr. 351.

Rättegången hölls i domsalen på länsfängelset.


Stadsfiskal P.F. Kylander har lämnat över denna skriftliga anmälan;

Till Borgmästarämbetet i Karlstad.

”Torsdagen (Marknadsdagen) den 24 november kom ett bud till Polisvaktkontoret från handelsbolaget Kraak och Eklund som anmälde att en okänd kvinnoperson vid halv sjutiden på eftermiddagen kommit in i deras salubod på Tingvallagatan 70.

Hon hade försökt att stjäla ett stycke korderoj efter att hon hade bett om att få se på varan. Hon blev dock upptäckt och det stulna tyget togs ifrån henne. På trappan vid ingången till boden, kastade hon ifrån sig ett paket och försökte ta sig därifrån, men blev kvarhållen.
Konstapel Nils Olsson kom till platsen och tog med henne till poliskontoret.
Vid förhöret uppgav hon att hon var tidigare straffad för första resan stöld, är ogift och att hon heter Brita Christina Carlsdotter eller Larsson.
Hon uppgav vidare att hon är född i Täljemyra i Frändefors socken av Älvsborgs län den 22 oktober 1844.

Under de senaste två åren har hon bott i Kongsvinger i Norge tillsammans med Hästbytaren Fritiof Amadeus Larsson Holm eller Qvick. Hon har ett litet barn, en flicka, med honom som dom hade med sig då dom kom hit till Karlstads marknad den 24 november.
Då hon greps hade hon en korg på armen, och hon blev nu tillfrågad varifrån hon hade fått de sju sidendukarna som förvarades i korgen. Hon nekade till all kännedom om dukarna, och sa att hon inte visste hur dom hade hamnat i korgen.
Senare har dock Handlanden Jacob Rendahl känt igen sidendukarna och uppgett att det är hans. Han berättade att dukarna blev stulna från hans salubod på Tingvallagatan 74 någon gång under marknadsdagen. Handlanden Rendahl värderade dukarna till 45 Kronor och 75 öre.
Beträffande paketet som Larsson kastade ifrån sig på trappan, så innehöll det sju fot doffel. Larsson nekar både till att ha innehavt och kastat ifrån sig paketet.

Strax efter det att Larsson blivit anhållen av polisen, kom Hemmansägaren Anders Andersson från Gängene i Silleruds socken in på poliskontoret.
Han anmälde att strax före klockan sex samma eftermiddag hade han blivit bestulen på ett paket som han hade liggandes på disken inne i Wallerstedts salubod i hörnet av Västra Torggatan 73 och Tingvallagatan.

Paketet innehöll tre och en halv aln doffel som han hade köpt samma dag i Kraak och Eklunds salubod för tre Kronor och 50 öre alnen.
Då han fick se paketet som Larsson hade innehavt och kastat ifrån sig, kände han igen både paketet och dess innehåll som det stulna.

Det gjordes husrannsakan i Larssons logi hos Gårdsägare Lars Jonssons hus på Viken 19 och man hittade då tio ylledukar som Handlanden Rendahl också kände igen som stulna. Dessa dukar värderades efter inköpspriset som var 12 Kronor och 36 öre.

140 fot grårutigt tyg, som visades upp i salubodarna och som slutligen kändes igen av Handlanden E. Christman och som var stulet från hans salubod vid hörnet av Järnvägsgatan 106-107 och Drottninggatan samma dag. Då tygstycket stals innehöll det 192 fot istället som nu 140 fot.
Då Larsson tillfrågades hur detta kunde komma sig, sa hon att hon, i sällskap med en okänd kvinna vid namn Mari hade varit inne i Herr Christmans salubod.
Efter ett tag tog Mari ett tygstycke från disken och gick därifrån. Dom stannade på andra sidan Västra bron, och delade tyget emellan sig.
Mari fick 52 fot och Larsson 140.

Sedan Larsson hade lämnat en beskrivning på denna okända kvinna, blev hon gripen av undertecknad på Karlstads järnvägsstation på eftermiddagen mellan klockan fem och sex den 25 i denna månad. Då hon blev gripen var hon just på väg att resa iväg med tåget från Karlstad.

Hon togs in på poliskontoret och uppgav vid förhör att hon hette Maja Lena Nilsson, att hon var ogift och tidigare straffad för andra resan stöld. Hon är från Hova i Skaraborgs län och är född den 24 mars 1844. Nilsson nekade visserligen till att ha varit med och stulit tyget, men sedan tyget hittats vid på järnvägsstationen hos en mansperson som var i hennes sällskap och som heter Petter Gustav Johansson från Lungesjömåla i Tingsås socken i Kronobergs län, erkände Nilsson sin delaktighet i stölden. Hon förklarade dock att Gustav Johansson inte hade någon kännedom om att tyget var oärligt tillgripet, vilket även Johansson själv vitsordade.
Nilsson hade även ett annat tygstycke, svart yllerips på 29 alnar, som Handlanden Oscar Andersson kände igen som sitt. Han uppgav att det hade blivit stulet från hans salubod på Västra Torggatan 110.
Tyget värderade han efter inköpspris till en Krona och 36 öre per aln, dvs. 39 Kronor och 44 öre tillsammans.

Nilsson erkände Anderssons uppgifter och uppgav att hon själv och Larsson var i sällskap då stölden skedde. Dessutom hade Nilsson en docka som hon uppgav att hon hade fått av en ogift kvinna, som tidigare är straffad för stöld och som heter Ingrid Svensson. Hon hade även en halv damast som hon sa att hon hade köpt av samma Ingrid Svensson för två Kronor och 95 öre.

Frukthandlaren J.A. Larsson har anmält att han från sin salubod på Västra Torggatan 11 hade blivit bestulen på en hel damast som han värderade till fyra Kronor.

Häktade Larsson innehade också i sitt logi en ny kappkrage av päls och två dockor. Bolaget Rahlén och co har anmält att dom hade blivit bestulna på en ny pälskrage från sin salubod på Tingvallagatan 73 och Handlanden Oskar Lyring har anmält att han har blivit bestulen på två dockor från sin salubod på Västra Torggatan 110.

Av denna anledning har Brita Christina Carlsdotter eller Larsson och Maja Lena Nilsson blivit häktade och införpassade till länsfängelset. Jag får nu ödmjukast anhålla om att dom blir rannsakade, och jag yrkar om ansvar för alla dessa stölder”.

Karlstad å Stadsfiskalkontoret den 26 november 1881.
Å tjänstens vägnar
P.F. Kylander.


På grund av misstankar om stöld har nu Rådhusrätten sammanträtt i domstolen på länsfängelset.
Dom tilltalade, Brita Christina Carlsdotter och Maja Lena Nilsson blev nu upptagna från häktet och ställda inför Rätten av fångbevakningen. Stadsfiskal Kylander visade upp en skriftlig fullmakt som visade att han skulle föra Målsägarnas talan.

Dom åtalade förhördes var för sig och Carlsdotter uppgav att hon hade varit berusad av starka drycker och kunde därför inte komma ihåg allt som hade hänt Hon erkänner att hon har innehavt och stulit de sju svarta sidendukarna från Handlanden Rendahl, och hon godkänner värderingen som gjordes vid gripandet.
Hon medger även att hon har innehavt paketet med sju fot doffel som hon hade stulit från disken inne i Handlanden Wallerstedts salubod. Även denna värdering godkänner hon.

Maja Lena Nilsson uppger att hon och Carlsdotter träffats inne i staden på morgonen den 24 november och att dom följdes åt till Carlsdotter tillfälliga bostad här i Karlstad där dom intog förtäring.
Därefter begav dom sig in i staden och gick gemensamt in i Handlanden Rendahls bod på Tingvallagatan för att försöka stjäla något gods. Nilsson tillgrep då de tio stickade ylledukarna som hon hade på sig vid gripandet.
Vid utgången på boden tappade Nilsson några av dukarna som Carlsdotter tog upp och lämnade till Nilsson. Därefter följdes dom åt till Carlsdotters bostad, där dom intog ytterligare förtäring. Nilsson gav då sju av dukarna till Carlsdotter. På begäran av Carlsdotter la hon ner dukarna i hennes nattkjol. De övriga dukarna gav hon till värdfolkets dotter.

Carlsdotter erkänner att hon var inne i boden och att hon deltagit i stölden av dukarna på det sätt som Nilsson har berättat. Värderingen av dukarna godkändes av bägge två.

Både Carlsdotter och Nilsson erkände att dom gemensamt hade stulit det grårutiga bomullstyget från Handlanden Christman och att tygstycket var 192 fot långt. Nilsson hade ryckt av 52 fot till sig själv och gett resten till Carlsdotter. Värderingen av tyget godkändes av bägge två.
Dom erkände att dom hade stulit 29 alnar svart yllerips inne hos Handlanden Oscar Andersson. Stölden hade gått till på så sätt att Carldotter drog ner tygstycket från disken så att det föll ner på golvet och sedan tog Nilsson upp det och stoppade det under sina kläder och sedan gick ut ur boden.

Då dom träffades senare ute på stadens gator sa Nilsson att hon hade stulit tyget och Carlsdotter ville då ha sin andel men Nilsson behöll hela tygstycket för sig själv. Värderingen godkändes av Nilsson.
Den halva eidamerostren sade Carlsdotter att hon hade köpt och både hon och Nilsson nekade till att ha stulit den.
Vad gällde de två dockorna sa Carlsdotter att hon hade tagit upp den ena från gatan när Nilsson tappade den så att den gick sönder. Nilsson erkände att hon hade tillgripit denna docka, men den andra säger hon att hennes barn har fått av en Resehandlare vid namn Johansson. Ingen av Målsägarna kände igen dessa dockor, men Handlanden Duping uppger att liknande dockor hade stulits från honom, men han kunde dock inte vara helt säker på att det är dom.

Brita Carlsdotter sa först att hon hade köpt den svarta pälskragen, men erkände senare att hon hade tillgripit den av Rahlén och att den var värd fem Kronor.

Korderojstycket på fyra alnar hade dom stulit inne hos Ekelund och Kraak. Stölden gick till på så sätt att när Nilsson tittade på några varor drog Carlsdotter ner korderojen från disken och stoppade den under sina kläder. Därefter lämnade dom boden.

Följande två betyg angående Carlsdotter lämnades in;


Prästbetyg.

”Brita Kristina Carlsdotter är född i Frändefors församling av Älvsborgs län den 22 oktober 1844. Hon var senast kyrkoskriven i norra Ryrs församling av Göteborgs län. Hennes föräldrar är Vallackaren Karl Reinhold Larsson som lever i Norra Ryr, och Johanna Sofia Liberg som dog 1874.
Hon uppfostrades av sina föräldrar och stannade hos dem tills på 18de året. Efter det har hon fört ett kringstrykande levnadssätt.
Hon begick H.H. Nattvard första gången vid 17 års ålder i Uddevalla och senast här på fängelset den andra juni 1879. Hon har klent med läsning innantill och har ringa kristendomskunskap.

Hon kan inte skriva och räkna. Hon har utomäktenskapliga förbindelser och har fött tre oäkta barn och är utan medborgerligt förtroende i fem år.
Vad vi vet har hon inte varit straffad före 1871 då hon blev häktad för stöld. 1872 blev hon straffad för fickstöld, häktad 1873 pga. att hon inte hade laga försvar. Hon blev straffad för stöld i Köpenhamn 1874, och samma år blev hon häktad för försvarslöshet.

Hon kom hit den förste mars 1877 och var då, enligt Kungliga Svea Hovrätts utslag av den 16 februari, dömd att för första resan fickstöld avtjäna två år och sex månaders straffarbete. Hon blev frigiven härifrån den 23 augusti 1879 med förlust av medborgerligt förtroende i fem år. Hon har uppfört sig någorlunda under strafftiden”.

Allt enligt utdrag ur kyrkoboken.

Straffängelset å Norrmalm i Stockholm den 26 november 1881.
J.A. Annell
Fångpredikant.


”Kvinnopersonen Brita Christina Carlsdotter har här i straffängelset avtjänat straff genom Kungliga Göta Hovrätts utslag av den 16 februari 1877 för första resan stöld. Domen var två år och sex månaders straffarbete.
Det intygas härmed att den dömdes straffarbete fulländades den 23 augusti 1879”.

Direktörsexpeditionen vid straffängelset å Norrmalm i Stockholm den 27 november 1881.
G. Joh. Wiberg.


Vad gällde sa levnadsomständigheter uppgav de åtalade i huvudsak följande;

Carlsdotter sa att hon hade uppfostrats och vistats hemma hos sina föräldrar till dess hon för första gången begick H.H. Nattvard. Redan vid nio års ålder började hon vandra runt i hembygden och drev handel med småkram och tyger.
Hon hade under tre till fyra år haft tjänst hos en Friberg som bor strax utanför Kongsvinger, men efter det hade hon vandrat omkring och bedrivit handel med småkram. Under denna tid har hon strukit omkring över hela landet.
Under dessa vandringar träffade hon Hästbytaren F.A. Larsson Holm eller Qvick och efter det har hon rest i sällskap med honom såväl här i landet som i Norge och Danmark.

När hon var i Köpenhamn blev hon dömd och straffad för stöld och efter avtjänat straff begav hon sig hem till Norra Ryrs socken och bodde då under en tid i en jordkula.
1876 dömdes hon till tre års straffarbete av Slättängs Häradsrätt för en fickstöld. Hon överklagare domen hos Kungliga Göta Hovrätt och fick straffet sänkt till två år och sex månaders straffarbete.

Hon uppger att hon lever tillsammans med Holm eller Qvick under borgerliga villkor och att hennes begivenhet att dricka starka drycker har fått henne på fall.

Maja Lena Nilsson berättar att hon är född i Harslösa socken av Skara stift. Vid 16 års ålder begick hon H.H. Nattvard för första gången. Hon bodde hemma och blev uppfostrad av sina föräldrar, Torparen Nils Eriksson och hans hustru Maja Stina Andersdotter tills hon var fyllda 14 år.

Hon har haft tjänst hos Kammarherre Sköldebrand på Hällekis i tre till fyra år och på Skövde hotell tills år 1868. Efter hon slutat på Skövde hotell har hon rest runt med Resehandlare Svensson med flera resandepersoner och idkat handel.

1869 dömdes hon av Uppsala Rådhusrätt för första resan stöld till tre månaders straffarbete, 1879 dömdes hon av Stockholms Rådhusrätt för andra resan stöld till åtta månaders straffarbete och två års förlust av medborgerligt förtroende. Detta straff avtjänade hon på kronohäktet på Norrmalm och hon frigavs den 24 maj 1880. Sedan dess har hon bott i Hova där hon även är skattskriven. Hon säger sig vara mycket fattig och att hon har varit bekant med Carlsdotter i sex till sju år.

Åklagaren anhöll om uppskov för att kunna begära in ett prästbetyg angående tilltalade Nilsson. Han vill även ha möjlighet att begära in avstraffningsbevis på bägge tilltalade.

Rätten bestämde att skjuta upp rättegången till klocka fyra på eftermiddagen, måndagen den femte december då Åklagaren ska vara försedd med både prästbetyg och avstraffningsbevis. De tilltalade ska under tiden förvaras här i häktet.


Karlstads Rådhusrätt 1881-12-05. Nr. 353.

Rättegången hölls i domsalen på länsfängelset.


I närvaro av Åklagaren, Stadsfiskal P.F. Kylander fortsatte rättegången med häktade och för stöld tilltalade ogifta Brita Christina Carlsdotter och Maja Lena Nilsson som ställdes inför Rätten av fångbevakningen. Åklagaren visade upp ett prästbetyg gällande Lena Christina Nilsson;

”Maja Lena Nilsdotter är född i Harslösa församling i Skaraborgs län den 24 mars 1844 och var senast kyrkskriven i Hova socken i samma län.
Föräldrarna, Torparen Nils Eriksson och hans hustru Maja Stina Andersdotter lever under borgerliga villkor i Harslösa socken. Hon bodde och uppfostrades av sina föräldrar till hon var 14 år, hon har inte gått i skola och har haft dåliga föredömen i sitt hem.

Hon har tjänat åtta år i Hällekis, två år på hotellet i Skövde, ett och ett halvt år hos Baron Hamilton och ytterligare två år på hotellet i Skövde. Efter detta har hon levt ett kringirrande liv. Hon begick H.H. Nattvard för första gången i Sävarö socken när hon var 16 år och sista gången här på kronohäktet den 20 december 1879.
Hon kan läsa försvarligt innantill, har hjälplig kristendomskunskap, kan inte räkna och skriva och har ingen äktenskapsförbindelse. Hon har levt tillsammans med Jonas Larsson Sjöqvist och har sex barn ihop med honom. Fyra av barnen lever fortfarande.

Hon är utan medborgerligt förtroende i två år. Enligt egen uppgift blev hon blev dömd för första resan stöld till tre månaders straffarbete och fem års förlust av medborgerligt förtroende i Uppsala 1869. Hon kom hit den 31 oktober 1879 enligt Stockholms Rådhusrätts utslag den 28 oktober 1879 då hon blev dömd till åtta månaders straffarbete och förlust av medborgerligt förtroende i två år. Det kan vitsordas att hon har skött sig väl under strafftiden.
Alla uppgifter är enligt utdrag ur kyrkoboken”.

Stockholms norra kronohäkte den 28 november 1881.

J.A. Annell
Fångpredikant.


Han visade även upp ett utdrag av Stockholms Rådhusrätts utslag av den 28 oktober 1879 vilket bevisar att Nilsson har blivit dömd till åtta månaders straffarbete och till att vara utan medborgerligt förtroende i två år utöver strafftiden.

Åklagaren har fått sig tillsänt en avskrift av Kungliga Majts. och Rikets Hovrätts utslag av den 16 februari 1877 som gäller Brita Christina Carlsdotters från Kollebråten överklagan över Slättängs Häradsrätts tingslag av Vartofta härad utslag av den nionde december 1876. Hon blev dömd av Slättängs Häradsrätt till tre års straffarbete och att vara förlustig medborgerligt förtroende i fem år utöver strafftiden för stöld på olika ställen och tider. Hovrätten ändrade dock straffet till två år och sex månaders straffarbete.

Efter att Åklagaren hade läst upp dessa handlingar lämnade han över målet för prövning till Rådhusrätten och yrkade om ansvar för stöld för bägge de tilltalade.

Efter överläggning meddelade Rätten följande beslut;

Tilltalade Brita Christina Carlsdotter och Maja Lena Nilsson har fritt och otvunget erkänt sig skyldiga till flera stölder här i Karlstad den 24 november 1881.

Dom har tillsammans stulit, dels från handelsfirman Ekelund och Kraak fyra alnar corderoj värt 31 Kronor, från Handlanden J. Rendahl tio ylledukar värda 12 Kronor och 36 öre, från Handlanden E. Christman 192 fot grårandigt tyg värt 24 Kronor och 96 öre, och från Handlanden Oscar Andersson 29 alnar svart yllerips värt 39 Kronor och 44 öre.

Carlsdotter har även, ensam, stulit från Handlanden Rendahl sju svarta sidendukar värda 45 Kronor och 75 öre, från Hemmansägaren Anders Andersson i Gängene sju fot mörkgrå doffel värt 12 Kronor och 25 öre och från firman Rahlén och co. en svart skinnkrage värd fem Kronor.

Allt det stulna godset har kommit till rätta och har getts tillbaka till sina rättmätiga ägare.

På grund av dessa fakta prövar Rådhusrätten, enligt 20 kap. 1, 11, 12 och 18 § i strafflagen, att rättvist döma Brita Christina Carlsdotter, som tidigare är dömd för första resan stöld, att för andra resan stöld på flera ställen undergå straffarbete i ett år och sex månader. Utöver strafftiden ska hon också vara förlustig medborgerligt förtroende i fem år.

Maja Lena Nilsson, som är tidigare dömd för andra resan stöld, ska för tredje resan stöld hållas till straffarbete i två år och utöver strafftiden vara förlustig av medborgerligt förtroende i fem år.

Då ingen har anmält sig som ägare till de två dockorna, eller kunnat bevisa att dom är stulna, kommer dom att lämnas över till de tilltalade.

Överklagningsbevis överlämnades, men både Åklagaren och de tilltalade sade sig vara nöjda med utslaget.



Källa; Karlstads Rådhusrätt A1a:118.

Karlstads länsfängelses fångrulla 1881-11-25.


Carlsdotter, Brita Christina

Piga, 36 år gammal, född i Frändefors socken i Älvsborgs län, bor för närvarande i Edskogs socken i Norge.
Blå ögon, mörkbrunt hår och är 5,6 fot lång.

Intagen för stöld av Stadsfiskalen i Karlstad.

Ställd inför Karlstads Rådhusrätt den 28 november och den femte december 1881.

Medhavde till häktet;

Fyra kjolar 6 Kr. Kofta 4 Kr.
Undertröja 50 öre. Linntyg 50 öre.
Kängor 75 öre. Strumpor 25 öre.
Kappa 3 Kr. Huvudduk 25 öre.
Schal 2 Kr. Kniv 10 öre.
Portmonnä

Summa; 19 Kronor och 35 öre.

Tillkommet gods den femte december; En näsduk och två leksaksdockor.

Uttaget gods i häktet; den 26 november, snus för tio öre.

Bevittnat av Alingsson och L. Jansson
Godkänt av Carlsdotter.

Den sjunde december kom, och den åttonde kungjordes Karlstads Rådhusrätts utslag av den femte samma månad. Domen innebär att Carlsdotter enligt 20 kap. 1, 11, 12 och 18 § i strafflagen för andra resan stöld på flera ställen, blir dömd till ett år och sex månaders straffarbete och att vara förlustig medborgerligt förtroende i fem år utöver strafftiden.
Carlsdotter har förklarat sig nöjd med domen.

Strafftiden började den åttonde december 1881.

Den 17 december 1881 meddelade Konungens Befallningshavare att Carlsdotter skulle sändas till Norge för ytterligare åtal.
Straffarbetet avbröts klockan åtta på förmiddagen den 18 december 1881 och Carlsdotter skickades till Norge.


Källa; Karlstads fångvårdsanstalt D3aa:25
(Översättare Kjell Carlsson/Roos)

Källor