Johan Alfred Karlsson - Lundberg
Blev 24 år.
| Född: | 1869-02-21 Annerstad sn, Kronobergs län, (G). [1] | |
|---|
| Bosatt: | 1890 Kobbol, Torup sn, Hallands län, (N). [2] | |
|---|
| Död: | 1893-10-06 Kobbol, Torup sn, Hallands län, (N). [3] | |
|---|
| Tidningsartikel:: | 1893-10-11. [4] | [Källa: Smålands Posten - Kronobergs Läns Tidning no 122, den 11 oktober 1893, sidan 4]
Häktad mördare.
I söndags häktades och
införpassades till kronohäktet i Varberg förten-
naren Axel Lindqvist från Småland, hvilken i
fredags afton nedstuckit tattaren Alfred Carlsson
Lundberg, som genast afled.
Det blodiga dådet begicks nämnda afton i Ek-
hult, Drängsereds socken i mellersta Hallands
skogsbygd. Ett par kringstryckande vagabonder,
båda med tattarblod i ådrorna, råkade i ordvex-
ling för den qvinnas skull, hos vilken de hade
sitt logis, hvilket uppträde slöt dermed, att för-
tennaren Axel Algot Lindqvist Högberg från
Pjetteryds socken drog upp sin slidknif och stötte
densamma mot bröstet på vallackaren Johan Al-
fred Carlsson Lundberg, hvilken, träffad rakt i
hjertat, utan ett ljud föll till marken och dog.
Mördaren lärer vid med honom hållet polisförhör
erkänt sitt brott.
Den dräpte var endast 28 år gammal.
|
|---|
| Tidningsartikel:: | 1893-10-13. [5] | I tidningen Kalmar 1893-10-13 , s. 2:
– Tattarelif. Till Göteborgs=P:n skrifwes: Sistlidne söndag instälde sig hos kronolänsmannen M. Larsson i Falkenberg fjerdingsmannen Johan Bengtsson från Galtabo, Drängsered, och anmälde att han anhållit och medförde kringstrykande kittelflickaren Axel Algot Lindqwist=Högberg från Pjetteryds församling i Småland, hwilken fredagen den 6 dennes på eftermiddagen nedstuckit wallackaren Johan Alfred Carlsson=Lundberg från Torups socken i Halland, som genast aflidit. Den mördade war wid sin död 23 eller 24 år gammal.
Högberg, häröfwer hörd, berättade, att han war född den 23 juni 1866 i S. Ljunga församling af Kronobergs län, men nu mera mantals= och skattskrifwen i Pjetteryds socken af samma län. Han hade under de senaste fyra åren, medan han ströfwade omkring i bygderna dels såsom kittelflickare, dels som lerkärlsmånglare, haft sitt tillhåll hos ogifta qwinspersonen Christina Benedikta Lundberg i Ekhult af Drängsereds församling, der sedermera mordet begicks. Till detta ställe hade i torsdags ungefär wid middagstiden ankommit likaledes kringstrykande wallackaren Johan Alfred Carlsson=Lundberg, hwilken haft sin fästeqwinna Fredrika Lundberg med sig. Dessa båda anhöllo att få stanna i Ekhult öfwer natten, hwilket ock utan swårighet bewiljades dem. Påföljande dag hade Högberg och Lundberg i något ärende åkt till Kinnared i sällskap med Fredrika, hwilken dock efter något wistande i Kinnared rest tillbaka till Ekhult, lemnade sina båda manliga följeslagare qwar. Desse hade först senare återwändt till Ekhult, och hade Lundberg wid ankomsten dit warit ytterst wred på sin fästeqwinna för det hon kört ifrån honom. Slutligen wille han från skällsord öfwergå till misshandel, men detta hade Högberg förbjudit, hwartill Lundberg genmält, att det wore en sak, som icke anginge H., samt bad denne gå undan, en tillsägelse, som H. i så måtto efterkommit, att han gått och satt sig i en säng i stugan. Emellertid hade L:s wrede nu wändt sig från hans följeslagarinna mot H. och hade han plötsligt rusat på denne, der han satt, och med sin dragna knif tillfogat honom ett djupt, swårt blödande sår i hufwudet. H:s jemwäl wid tillfället närwarande syster hade då skyndat fram och kastat sig emellan samt lyckats föra L. ut ur rummet i förstugan, hwarefter hon stängt dörren. Denna blef dock genast uppkastad af L., som nu ropade till H.: "Kom ut din swarte bekengel, så ska’ ja’ döda dej !" Nu kunde H. ej längre styra sig, utan rusade ut i förstugan till sin antagonist, som genast sprang på honom och högg efter honom med knifwen. Högberg, som nu också dragit blankt, trängde emellertid motståndaren in på lifwet och gaf denne ett par styng i bröstet och wenstra sidan, af hwilka ett eller måhända båda sannolikt genomborrade hjertat, enär L. genast efter det han fått huggen raglade tillbaka och i nästa sekund föll omkull och utan ett ljud uppgaf andan. Mördaren hade emellertid i följd af den genom knifhugget i hufwudet tillfogade blodförlusten i nästa stund sanslös sjunkit ned wid sitt offers i blod simmande lik, och först sedan tillstädeskommande personer stänkt watten i hans ansigte hade han återfått medwetandet. Sedermera hade han blifwit häktad och förd till Falkenberg, derifrån han strax efter polisförhöret införpassades till kronohäktet i Warberg, der han i afbidan på ransakning kommer att förwaras.
|
|---|
Källor
| [1] | Husförhör Torup 1883...94 |
| | |
| [2] | Sveriges Befolkning 1890 [CD-Skiva] |
| | |
| [3] | Sveriges Dödbok 1860 - 2017 [CD-Skiva] |
| | |
| [4] | Smålands Posten - Kronobergs Läns Tidning no 122, den 11 oktober 1893, sidan 4 |
| | |
| [5] | Tidningen Kalmar 1893-10-13 sidan 2 |
|