Magdalena Hägerbäck (f. Lind)

Äktenskap med Christian Hägerbäck (1813 - 1879)

Noteringar

Stockholms Rådstugerätt 1872-11-14. Nr. 283.

Genom en remiss som blev hitskickad den sjunde september har Överståthållarämbetet för polisärenden lämnat över polisundersökning angående fru Magdalena Hägerbäck, hennes son Wilhelm Hägerbäck samt ogifta Brita Christina Carlsdotter.

Dessa tre personer sitter häktade och fru Hägerbäck är misstänkt för att den åttonde oktober i år stulit en portmonnä som innehöll pengar ur klänningsfickan på Skomakare Gustav Johanssons hustru Carolina Johansson. Wilhelm Christiansson Hägerbäck och Brita Christina Carsdotter är misstänkta för delaktighet i stölden.
På grund av dessa omständigheter har Rådstugerätten fastställt rannsakningen till idag.

Åklagaren, Stadsfiskal Carl Silversparre har kallat in Målsägaren Carolina Johansson och de tilltalade hämtades upp från häktet.
Ytterligare en person, som uppgav sig heta Christian Hägerbäck och vara gift med Magdalena Hägerbäck anmälde sig för att biträda fru Hägerbäck i målet.

Fru Hägerbäck vitsordade att det var hennes man och han visade upp ett prästbetyg som var utfärdat av Pastorn i Amnehärads församling den 13 januari 1872. Prästbetyget visade att han var en välfrejdad person från Ryttaremossen. Han visade även upp ett fastebrev som var daterat den 15 januari 1867 och utfärdat av Norra Wadsbo Häradsrätt i Hova tingslag som visade att Christian Hägerbäck och hans hustru Magdalena Lind ägde hälften av Kronoskattelägenheten Ryttaremossen.
Med anledning av att han ville biträda sin hustru i målet, lämnade han in följande skrivelse.


Till Stockholms Rådstugerätt.

"Mitt prästbetyg visar att jag har medborgerligt förtroende, och fastebrevet visar att jag äger Kronoskattelägenheten Ryttaremossen i Amnehärads socken i Skaraborgs län och att jag är gift med Magdalena Lind.
Av denna anledning anhåller jag om att få följande inskrivet i dagens rättegångsprotokoll;

Den 30 september reste min hustru till Stockholm för att besöka sin son, häktade Christian Wilhelm, hennes tre halvsystrar och två brorsbarn.
Den femte oktober blev min hustru häktad som misstänkt för fickstöld, och dagen efter även min son.

Jag blev underrättad om detta först när jag kom hit för att besöka, eller snarare leta efter min hustru. Efter att hon hade suttit häktad i över en månad kom beskedet från Justitiekanslersämbetet till Överståthållarämbetet för polisärenden att rättegång skulle hållas. Polisens påstående är olagligt och består endast av blotta misstankar och innehåller inte ringaste, eller ens lagliga skäl till att häkta min hustru och son.
Hade inte jag krävt att rättegången skulle hållas så snart som möjligt, hade dom troligtvis fått sitta häktade i ytterligare månader.

Då min hustru är 54 år gammal och aldrig har varit tilltalad för något brott tidigare, så borde Domstolen, speciellt när det inte finns minsta bevisning, förstå att häktningen är en av Stockholmspolisens många olagligheter, omdömesförmåga och odugligheter.

Av denna anledning, och då de tilltalade är helt oskyldiga till brottet samt att jag är Hemmansägare och därmed en bofast man, anhåller jag om att de tilltalade genast ska frigivas för att kunna följa med mig hem, och i värsta fall kunna använda sig av ombud i en eventuell rättegång.
Jag förbehåller mig, å min hustrus vägnar, att få ersättning för den olagliga häktningen enligt min hemställan till Justitiekanslersämbetet.
Jag anhåller dessutom om Domstolens beslut om de tilltalade verkligen kan hållas kvar i häkte och om det inte är bättre att jag tar hand om dem".

Stockholm den 11 november 1872.

Christian Hägerbäck.
Hemmansägare.


Skriften lästes upp och de tilltalade uppmanades att redogöra för sina tidigare levnadsöden och de berättade;

Magdalena Hägerbäck uppger att hon är född i Hjulsjö församling i Örebro län den tionde december 1818. Hennes föräldrar var Bonden Christoffer Lind och dennes hustru Eva Stina Wennerberg. Bägge föräldrarna är döda, fadern då Magdalena Hägerbäck var något över ett år gammal, och modern för 24 år sedan.
Vid 16 års ålder begick hon Hans Heliga Nattvard första gången i Hova församling i Skaraborgs län där hon bodde tillsammans med sin mor vid den här tiden.
Vid 20 års ålder träffade hon sin blivande man Hemmansägaren Christian Hägerbäck och i äktenskapet föddes sonen, tilltalade Wilhelm Hägerbäck.

I början av sitt äktenskap bodde dom i Lerbäcks församling i Örebro län och därefter flyttade dom till Skaraborgs län.
Dom bodde 11 år i Finnerödja församling och därefter lika lång tid i Hova församling och därifrån flyttade dom till Amnehärads församling och bosatte sig på Kronoskattelägenheten Ryttaremossen som dom fortfarande äger.
Hon är för det löpande året både skatt-och kyrkoskriven i Amnehärads församling.

Efter sitt giftermål har hon hela tiden vistats med sin man tills dess hon på sommaren 1870 för första gången reste till Stockholm för att överlämna sin minderåriga dotter på en undervisningsanstalt.
Detta besök varade bara i åtta eller nio dygn, och hon blev då häktad som misstänkt för en fickstöld som skedde samtidigt som hon befann sig i staden. Efter att ha undergått rättegång här vid Rådstugerätten blev hon frikänd i målet. Hon har aldrig tidigare varit tilltalad för något brott.

Den sjätte oktober i år reste hon från sitt hem i Västergötland för att förse sin son, tilltalade Wilhelm Hägerbäck med matvaror som hon hade med sig hemifrån.
När hon kom fram till Stockholm fick hon bostad hos Änkan Erika Mathilda Ollander på Stora Nygatan 19.
På fråga uppger slutligen fru Hägerbäck att hon både kan läsa och skriva.

Wilhelm Hägerbäck berättar att han är född i Hova församling i Skaraborgs län den 11 februari 1847. Hans föräldrar är Hemmansägaren Christian Hägerbäck och hans hustru Magdalena Lind. Han vistades i föräldrahemmet tills han vid 18 års ålder begick Hans Heliga Nattvard och därefter begav sig till Norrköping där han fick anställning som Lärling hos Murare Glosemeijer.
Han stannade hos Murare Glosemeijer i två år.
Under dom två följande somrarna fortsatte han att arbeta i Norrköping, en sommar hos Byggmästare Grönlund, och den andra hos Byggmästare Holmqvist. Vintrarna tillbringade han hemma i föräldrahemmet.

Han besökte Stockholm för första gången på sommaren år 1869, och han arbetade i tre månader hos Murare Jansson. Därefter reste han åter till föräldrahemmet där han vistades fram till slutet av februari i år då han återigen begav sig till Stockholm för att söka arbete.
Han arbetade först en månad hos Byggmästare Magnusson, och sedan 14 dagar hos Byggmästare Jansson.
Därefter, och fram till det han häktades, arbetade han vid gasverket hos Byggmästare Stål, dock med undantag för en månad under sommaren då han arbetade dels hos Arkitekt Werming och dels på Bergsunda mekaniska verkstad.

Han är mantal-och kyrkoskriven hemma hos föräldrarna i Amnehärads församling, han har aldrig varit tilltalad för något brott tidigare och kan läsa och skriva.

Brita Christina Carlsdotter uppger att hon är född i Frändefors församling i Älvsborgs län den 22 oktober 1844. Hennes föräldrar är Hemmansägare Carl Reinhold Larsson och dennes hustru Johanns Sofia Lidberg. Bägge föräldrarna lever och är bosatta i Norra Ryrs socken i Göteborgs och Bohus län dit de flyttade strax efter Carlsdotters födsel.
Vid 17 års ålder lämnade hon föräldrahemmet och under flera år hade hon följe med Hästhandlaren Carl August Erlandsson. Dom förde ett kringstrykande liv och dom sammanavlade ett flickebarn som ännu lever.

Då hon var 20 år gammal begick hon Hans Heliga Nattvard i Uddevalla stadsförsamling.
Därefter har hon rest runt i landet och bedrivit handel med kramvaror och har på så sätt försörjt sig.
Hon kom första gången till Stockholm, tillsammans med Erlandsson på våren 1866. Då blev både hon själv och Erlandsson häktade och ställdes inför Rådstugerätten misstänkta för stöld.
Carlsdotter blev dock frikänd och lämnade omedelbart Stockholm och kom inte tillbaka förrän den sjunde oktober i år.
Hon kom ensam med tåget från Gnesta för att köpa upp lump som hon skulle driva handel med.
Carlsdotter, som saknar fast bostad och rejäl sysselsättning, var senast mantal-och kyrkoskriven i Norra Ryrs socken har aldrig tidigare, med undantag av vad hon berättat, varit tilltalad för något brott. Då hon aldrig har fått någon skolundervisning kan hon inte skriva, men hennes föräldrar har lärt henne att läsa.

På prästbetygen som var vidhäftade med remisshandlingarna överensstämmer upplysningarna som fru Hägerbäck och hennes som Wilhelm har uppgett. Där finns även upplysning om rättegången då fru Hägerbäck var misstänkt för stöld och att hon blev frikänd.


Brev inskickat från Kronofogden i Hova.

Till Konungens Höga Befallningshavare över Skaraborgs Län.

”Som svar på förfrågan nummer 4425 som ankom den nionde oktober från Detektiva polisavdelningen i Stockholm, har jag äran att få sända in prästbetyg för i Stockholm häktade fru Magdalena Hägerbäck och hennes son Mureriarbetaren Wilhelm Hägerbäck från Ryttaremossen i Amnehärads socken.
Det finns även en särskild skrivelse från Pastorsämbetet i Hova att det inte, för närvarande, kan utredas om ogifta Brita Christina Carlsdotter eller Larsson verkligen är skriven inom Hova Pastorat.
Jag har även fått som uppgift att ta reda på hur dessa personer har gjort sig kända i sina hemtrakter.

Vad först beträffar fru Hägerbäck så har hon oftast umgåtts med minde väl kända personer och hon har i en lång följd av år varit fruktad för sin skicklighet i ficktjuveriyrket. Hon har besökt de flesta marknader och andra ställen där folksamlingar förekommit, och det måste antas att hon besökt dessa ställen endast för att bedriva fickstölder. För några år sedan blev hon häktad i Stockholm just för fickstöld, men hon blev frisläppt i brist på bevis.
Vad gäller Wilhelm Hägerbäck så har även han sällskapat med mindre sanningsvärda personer, men vad jag vet har han inte gjort sig känd för delaktighet i tjuvnad eller andra brott.
Slutligen vad gäller ogifta Brita Christina Carlsdotter eller Larsson, så kan jag inte lämna några uppgifter då hon är totalt okänd för mig”.

Hova den 28 oktober 1872

Lundqvist
Kronolänsmanskontoret.


Skrivelse från Pastor Lexell i Hova till Kronolänsman Lundqvist i Hova.

Till Kronolänsman B.H. Lundqvist i Hova.

”Som svar på er skrivelse får jag meddela att jag inte kan erinra mig att någon med namnet Brita Christina Carlsdotter eller Larsson, född i Frändefors församling, är mantalsskriven i Hova församling.
Men skulle det mot förmodan vara så, ska jag skicka in beviset när jag får vet var och hos vem hon ska vara skriven.
Att hon inte är den person som har bott hos Sjökvist och numera bor hos Lars Jansson på Hova Mo vet jag med säkerhet”.

Hova den 25 oktober 1872

And. Lexell
Pastor.

Utdrag ur Stockholms Rådstugerätts protokoll 1866 och 1870.

”Den 23 augusti 1866 förklarades ogifta Brita Christina Larsson, född i Frändefors församling i Dalsland den förste oktober 1845, inte kunna fällas till ansvar för angivelsen om olovligt tillgrepp.

Den åttonde augusti 1870 förklarade Rådstugerätten att fru Magdalena Hägerbäck inte kunde fällas till ansvar för olovligt tillgrepp.

Wilhelm Christiansson Hägerbäck förekommer inte i handlingarna”.

Andra Åklagarkontoret den åttonde november 1872

Ex. Office.


Målsägaren, fru Johansson, uppgav att hon på uppdrag av sin man Skomakare Johansson förestod makarnas skoförsäljningsbod på Slussgatan 16 tisdagen den åttonde oktober, omkring klockan sju på kvällen var endast fru Johansson och vittnet fru Gummesson på plats i skoboden. Plötsligt kom det in två kvinnor i boden, och med en blick ut genom fönstret blev hon varse om att det stod en karl utanför på gatan som tydligen väntade på de bägge kvinnorna.
Dessa tre personer kände hon genast igen vid polisförhöret som de tre tilltalade.

Carlsdotter var den som först kom in genom dörren, men hon hann knappt stänga dörren förrän även fru Hägerbäck kom in i boden. Hon kan dock inte säga om det var av en tillfällighet, eller om de båda kvinnorna kände varandra sedan tidigare.
Bägge sa sig vilja köpa skodon, fru Hägerbäck tofflor och Carlsdotter kängor.

Målsägaren, fru Johansson som befann sig innanför disken ställde fram skodon till beskådande. Under påstående att hon ville se på de tofflor som stod på en hylla innanför disken gick fru Hägerbäck innanför disken och ställde sig tätt intill fru Johanssons högra sida, den sida där fru Johansson hade sin portmonnä i klänningsfickan. Fru Hägerbäck liksom "stötte till" fru Johansson och gick direkt därefter ut från disken. Hon stannade tyst kvar i boden några ögonblick och gick sedan ut genom dörren utan ett ord till avsked, eller angående ett eventuellt skoköp.

Då fru Hägerbäcks beteende verkade misstänkt, funderade fru Johansson på om hon möjligtvis hade stulit något i boden, och hon frågade Carlsdotter om hon möjligtvis kände denna kvinna. Carlsdotter gav ett nekande svar och sa att priset på kängorna var för högt, men att hon kanske skulle komma tillbaka dagen efter för att slutföra köpet. Därefter gick även hon ut på gatan.

Fru Johansson tittade ut genom fönstret och såg de tilltalade gå tillsammans upp mot Södermalmstorg.

Några minuter därefter märkte fru Johansson att hennes portmonnä saknades och misstänkte genast fru Hägerbäck. Vittnet Gummesson och fru Johansson rusade genast ut på gatan för att se var de misstänkta tog vägen men dessa hade redan försvunnit ur sikte.
Den stulna portmonnän, som fru Johansson uppskattar vara värd 75 öre, innehöll två riksbankssedlar på 10 riksdaler vardera, två enriksdalersedlar, två 25-öres silvermynt och kopparmynt till minst två öre. Den innehöll även två pantkvitton som fru Johansson hade tagit emot som säkerhet för försålda skodon. Den ena kvittensen var utfärdad av en Pantlånare som är bosatt på Tjärhovsgatan 14, men vem som utfärdat den andra har hon totalt glömt bort.

Målsägare fru Johansson slutade med att yrka ersättning från fru Hägerbäck och Carlsdotter för det hon förlorade vid stölden. Men vad gäller Wilhelm Hägerbäck så har hon inte några ersättningskrav.
I samband med detta förklarade Åklagaren att han å tjänstens vägnar tilltalar Wilhelm Hägerbäck för delaktighet i stölden.

Följande polisförhörsprotokoll lästes upp;


”Polisrapport lördagen den 12 oktober 1872, angående Hägerbäck Magdalena, Carlsdotter eller Larsson Brita Christina och Hägerbäck Christiansson Wilhelm.

Detta polisförhör överlämnas tillsammans med bilagde handlingar som rannsakningsunderlag vid åtalet vid Stockholms Rådstugerätt.
Inga fler uppgifter i målet än det som är bifogat till remisshandlingarna finns att tillgå.
Vi har sänt en förfrågan till Konungens Befallningshavare i Göteborg angående Brita Christina Carlsdotter eller Larssons prästbetyg.
Alla tre hålls häktade”.

Stockholm i Kungliga Poliskammaren den sjätte november 1872.
Efter befallning

Axel Lundwall.


”Tisdagen den åttonde oktober gjordes en anmälan på Detektiva Polisavdelningens kontor av Skomakarhustrun Carolina Johansson som bor på Nygränd 19, och som förestår skobutiken på Slussgatan 16.

Fru Johansson anmälde att samma dag, vid sjutiden på kvällen, blev hennes plånbok, som hon hade i en ficka i klänningen stulen. Plånboken var av gult skinn med gul kantmodd och innehöll mellan 22 och 23 Riksdaler. Det var två tio-riksdalersedlar från Riksbanken, omkring 50 öre i silver, några kopparmynt samt två pantkvitton.
Fru Johansson uppgav att hon misstänkte två okända fruntimmer som var inne i skoboden då stölden skedde. Den ena var ett mindre, äldre fruntimmer som var iklädd en schal med gula ränder och duffelkappa med plyschkantning. Hon kom in i boden först av dem och gick innanför disken och ställde sig tätt intill fru Johansson för att kunna titta på ett par tofflor som stod på en hylla. Därefter gick hon snabbt ut ur boden utan att köpa något.

Den andra kvinnan, som var stor och grov och klädd i schalett, kom in i boden strax efter den äldre kvinnan och bad att få titta på kängor. Fru Johansson frågade henne om hon var i sällskap med det äldre fruntimret och om hon möjligen stal något från boden. Den stora kvinnan svarade att hon inte kände henne, och att hon inte visste om hon hade tagit något. Därefter sa hon att hon inte hade tid att prova kängorna, men att hon skulle komma tillbaka en annan gång.

När fru Johansson tittade ut genom fönstret såg hon att de bägge kvinnorna pratade med varandra och med en yngre mansperson. Alla tre begav sig tillsammans upp mot Södermalmstorg.
Strax efter att dom hade gått, märkte fru Johansson att hon saknade sin plånbok.

Vi på polisen hade fått underrättelse om att ett kringstrykande sällskap ficktjuvar hade kommit till Stockholm i förra eller i början på denna vecka. Konstaplarna A.O. Ljung och J. Risberg gjorde en ordentlig efterspaning och fick tag i många misstänkta personer som togs upp till Detektiva polisavdelningens kontor.

Bland dessa misstänkta personer fanns två kvinnor som överensstämde med fru Johanssons beskrivning, nämligen ogifta Brita Christina Carlsdotter eller Larsson och fru Magdalena Hägerbäck. Bägge två har varit misstänkta för stöld här i Stockholm tidigare, Carlsdotter eller Larsson den 25 juni 1866 och fru Hägerbäck den 18 juli 1870.
Då dom förhördes angående stölden hos fru Johansson nekade dom bestämt till att ens varit inne i boden. Dom visades upp för fru Johansson som genast kände igen dom två som de som var inne i boden då stölden skedde.

Följande personer har fått identifiera och vittna mot de misstänkta.

Fru Mathilda Gummesson som bor i Hantverkskasernen på Skeppsholmen berättar att mellan sju och åtta på tisdagen den åttonde oktober var honpå besök hos fru Johansson i hennes skobutik på Slussgatan 16. Fru Hägerbäck och Carlsdotter, som hon mycket väl känner igen, var inne i boden och fru Hägerbäck befann sig innanför disken.

Först gick fru Hägerbäck ut och då frågade fru Johansson och hon var sällskap till Carlsdotter, hon fick ett nej till svar. Även Carlsdotter lämnade boden utan att ha köpt något.
Utanför boden stod de två kvinnorna och pratade med en yngre man som var klädd i blankskinnsmössa och efter en stund gav dom sig iväg upp mot Södermalmstorg.
Strax efter att dom hade gått märkte fru Johansson att hennes plånbok var borta.

Då Wilhelm Hägerbäck vid häktandet var klädd i blankskinnsmössa fick fru Gummesson så fick hon identifiera honom, och hon kände genast igen honom som den person som väntade utanför skoboden.

Fru Johanna Carlsson på Näckströmsgatan tre berättar att mellan klockan sju och åtta på tisdagskvällen hade hon ett ärende till skoboden på Slussgatan 16. Fru Johansson berättade att hon just hade blivit bestulen på sin plånbok som innehöll 22-23 Riksdaler. Hon sa att hon misstänkte två kvinnor som just hade varit inne i boden. Fru Carlsson påminde sig att hon hade mött, i dörren till boden, en kvinna som liknade fru Hägerbäck och var klädd i schal med gula ränder och en kappa kantad med plysch. Hon kände igen dessa kläder då hon identifierade fru Hägerbäck.

Änkan Erika Mathilda Ollander var den som hyrde ut rum till fru Hägerbäck och Carlsdotter på Stora Nygatan 19.
Hon hade ofta hört att fru Hägerbäck och Carlsdotter var osams och vid ett tillfälle sa Carlsdotter "du minns väl pengarna du stal i skoboden".

Wilhelm Hägerbäck förnekade envist till en början att han hade varit i sällskap med sin mor och Carlsdotter den kväll dom var i skoboden. Men sedan fru Johansson hade identifierat honom erkände han slutligen att han hade följt med dom till boden och väntat utanför medan dom var inne. Dock nekade Wilhelm bestämt till att ha någon som helst vetskap om stölden.

Vid husrannsakan på Stora Nygatan 19 hittades, bland andra saker, ett postkvitto bland fru Hägerbäcks tillhörigheter. Dettapostkvitto var ett rekommenderat brev på 150 Riksdaler och var utställt av Stockholms postkontor den åttonde oktober och var adresserat till S. Söderlund i Hova.
Då fru Hägerbäck blev tillfrågad om åtkomsten till dessa pengar uppgav hon att då hon reste från sitt hem i Amnehärad och till Stockholm hade hon bara med sig tio Riksdaler, resan hit hade kostat sju, och hon hade köpt mat för resterande tre. Hon var alltså inte ägare till kvittot på 150 Riksdaler. Hon förklarade att hon hade tagit hand om kvittot för sin son och att pengarna hade han tjänat ihop på mureriarbete här i Stockholm.

Wilhelm Hägerbäck uppgav vad gäller postkvittot, att då han den åttonde oktober kom på besök på Stora Nygatan 19 så ville Carlsdotter att han skulle skriva ett brev åt henne.
Han hjälpte henne då att skriva ett brev till sin syster Änkan Sofia Söderlund i Hova och han såg att Carlsdotter stoppade in omkring 100 Riksdaler i kuvertet. Pengarna skulle Änkan Söderlund ha då hon tog hand om Carlsdotters barn.

Därefter gick han till posten med brevet, och det var där han fick kvittot som han genast lämnade till Carlsdotter.
Wilhelm har sedan ändrat på sina uppgifter på så sätt att han numera säger att han skrev brevet på begäran från sin mor, och att han skrev i brevet att Änkan Söderlund bara skulle ta hand om pengarna tills fru Hägerbäck kom tillbaka till Amnehärad
Hans mor lade in 100 Riksdaler och Carlsdotter resterande 50. Sedan gick han till postkontoret, postade brevet och lämnade kvittot till sin mor.
Varken hans mor eller Carlsdotter hade sagt var dom hade fått tag i pengarna.

Carlsdotter förnekar bestämt att hon ska ha bidragit med några av pengarna i kuvertet, men hon säger sig ha ett svagt minne av att fru Hägerbäck lade in omkring 150 Riksdaler.

Vid sin avresa från Hova den sjätte oktober hade hon med sig omkring 64 Riksdaler. Dessa pengar hade hon fått ifrån Carl August Erlandsson i Enköping, och det var pengar som skulle användas till uppfostran av deras gemensamma barn.
Senare ändrade hon denna uppgift och sa att hon hade tjänat ihop en del av pengarna under sommaren och att hon hade fått en del av sin fästman Skomakaren Anders Johansson.
Hon betalade sju Riksdaler och 50 öre för hitresan och hon köpte ett par kängor för tio Riksdaler och 50 öre, ett linntyg för två Riksdaler och 25 öre, ett par kalsonger för en Riksdaler och 50 öre och sex alnar väv för två Riksdaler och 25 öre.

Dessutom så sände hon, tisdagen den sjunde oktober, sju Riksdaler med en flicka som heter Anna Larsson som hon ska ge till fru Gustavsson i Elgarås som likvid för en skuld.
Hon har dessutom köpt lite mat och betalat hyra.
Hon fick även 13 Riksdaler och 50 öre från samma flicka som hon hade lånat av Carlsdotter tidigare. Hon hade fortfarande kvar runt 35 Riksdaler.

Då ingen ville erkänna sig som ägare till pengarna verkar det som om dom har kommit över dem på olovligt vis. En del av pengarna är möjligen stulna från fru Johansson och kanske en del är stulna i Uppsala där sällskapet troligtvis senast kom ifrån.

Fru Hägerbäck och Carlsdotter blev satta i häktet och Wilhelm Hägerbäck hålls kvar på kontoret för att förhöras på Kungliga Poliskammaren i morgon.

Vad gäller dem själva berättade fru Hägerbäck att hon är född den tionde december 1818 i Hjulsjö församling i Örebro län. Hennes föräldrar var Christoffer Lind och hans hustru Eva Sofia Wennerberg.
Hon är skriven i Amnehärads församling i Skaraborgs län och hon vistades hos sina föräldrar till hon fyllt 19 år då hon gifte sig med sin man Torparen Christian Hägerbäck. Dom flyttade då samman i mannens hemvist i Årbo i Lerberga församling av Örebro län. Där bodde dom i tio år, och efter att ha bott på åtskilliga ställen i länet, flyttade dom in i sin nuvarande bostad vid lägenheten Ryttarmossen i Amnehärads församling.

Hon höll sig i hemmet tills år 1870 då hon reste hit till Stockholm för att lämna sin dotter Hilda Maria i pension. Under denna vistelse i Stockholm blev hon häktad som misstänkt för fickstöld, men hon blev frikänd och frigiven av Rådstugerätten.
Som tidigare nämnts så reste hon till Stockholm den sjätte oktober för att hämta hem sin son Wilhelm.
När hon kom hit sökte hon upp sin son på Smålandsgatan 28 och han följde med henne till Stora Nygatan 19 och där bodde dom tills dom anhållna.
Vidare säger hon att hon träffade Carlsdotter först här i Stockholm.

Carlsdotter uppger att hon är född i Frändefors församling i Älvsborgs län den 22 oktober 1844. Hennes föräldrar är Carl Reinhold Larsson och dennes hustru Johanna Sofia Lidberg och att hon är skattskriven i Hova av Skaraborgs län.

Vid 15 års ålder lämnade hon föräldrahemmet och gick i sällskap med Hästhandlaren Carl August Erlandsson som hon har fört ett kringstrykande liv med under många år.
För fyra år sedan begick hon Hans Heliga Nattvard för första gången, och därefter bosatte hon sig i Hova församling.
1866 blev hon, tillsammans med Erlandsson, häktad och misstänkt för stöld men blev frikänd av Rådstugerätten.

Hon kom ensam från Uppsala till Stockholm på kvällen förra måndagen. Denna uppgift ändrar hon sedan och säger att hennes plan var att resa till Enköping för att träffa Erlandsson, men då tåget kom in till centralstationen på måndagskvällen träffade hon fru Hägerbäck och dom slog följe till Stora Nygatan 19 där dom stannade kvar över natten.

Wilhelm Hägerbäck berättar att han är född i Hova församling av Skaraborgs län den 12 oktober 1841 och hans föräldrar är Torparen Christian Hägerbäck och dennes hustru, tilltalade Magdalena Hägerbäck.
Han vistades i hemmet fram till februari i år då han begav sig hit och fick tjänst på gasverket hos Byggmästare Stål.

Han arbetade där fram till den åttonde oktober då han anhölls. Annars är han kyrko och skattskriven i Amnehärads församling.
Hans mor, samt Carlsdotter och en flicka vid namn Larsdotter som redan har rest hem till Hova, kom på besök förra tisdagen och sedan dess har han varit tillsammans med dem.
Verkmästare Hammarlund hos Byggmästare Stål har uppgett att Wilhelm Hägerbäck, med undantag av en månad, har arbetat med mureriarbete på gasverket, och att han har skött sitt arbete väl.

Då det är uppenbart att de tilltalade vill dölja att dom har varit i Uppsala och med tanke på att dom har kommit hit i sällskap med flera andra, så har Polisen gjort efterforskningar i saken.

Polisen pratade då med Kyrkkuskdränghustrun Josefina Albertina Eriksson som bor på Smålandsgatan 28 och hon berättar att en hemmasyster, Johanna Sofia Larsson från Hova i sällskap med fru Hägerbäck och en stor och grov kvinna samt en yngre man kommit på besök i början av förra veckan.

Dom stannade kvar över natten och tidigt på morgonen så reste dom i sällskap till Uppsala. På morgonen förra måndagen kom fru Hägerbäck tillbaka tillsammans med den stora kvinnan och en mindre av samma kön.
Fru Eriksson berättade då för dem att hemmasystern Sofia hade rest hem till Hova under gårdagen”.

Stockholm som ovan.

Cederborg
Strandberg




De tilltalade förhördes nu var för sig, men nekade samstämmigt till att ha något med målet att göra.
Magdalena Hägerbäck förklarar att hon inte ens har sett Carlsdotter före det att hon kom på besök tillsammans med Wilhelm Hägerbäck till hennes bostad på Stora Nygatan. Detta besök ägde rum sent på kvällen den åttonde oktober.

Carlsdotter uppger att dagen efter sin ankomst till Stockholm, eller den åttonde oktober, hade hon promenerat utefter Hornsgatan och hon var helt ensam när hon besökte fru Johanssons skobod på Slussgatan för att köpa kängor.

Då Carlsdotter kom in i boden stod ett okänt fruntimmer framför disken. Strax efter det hon hade kommit in i boden kom det ytterligare ett fruntimmer in. Carlsdotter, som var sysselsatt med att titta på de kängor som fru Johansson ställde fram, fäste ingen uppmärksamhet på de okända fruntimren, varken på utseende eller vad de sysselsatte sig med i butiken.
Dock påminde hon sig om att ett av fruntimren ville se på ett par tofflor. Efter ett tag lämnade en av kvinnorna boden, och fru Johansson frågade Carlsdotter om hon var i sällskap med detta fruntimmer, men hon svarade att så inte var fallet.
Carlsdotter lämnade boden underlöfte om att eventuellt komma tillbaka morgonen efter för att avsluta affären.

Väl utkommen på gatan träffade Carlsdotter tilltalade Wilhelm Hägerbäck, som hon hade lärt känna vid ett besök i Hova församling några år tidigare. Wilhelm var i sällskap med ett fruntimmer som han sade var hans moster, Mina Jonsson. Wilhelm berättade att hans mor var på besök i Stockholm och föreslog att Carlsdotter skulle följa med till Stora Nygatan 19 för att hälsa på henne. Detta tyckte Carlsdotter var en bra idé då hon hade träffat fru Hägerbäck en gång tidigare i Skövde. Detta möte skulle ha skett för omkring 13 år sedan.
När dom kom fram till Stora Nygatan 19 fann dom Magdalena Hägerbäck sysselsatt med att äta sin aftonmåltid.

Wilhelm Hägerbäck uppger att efter sin moders ankomst till Stockholm i början av oktober blev han underrättad av sin moster Mina Jonsson att fru Hägerbäck bodde på Stora Nygatan 19, och bad honom hälsa på henne.

Angående vad han hade gjort den åttonde oktober, så kan han inte helt klart förklara på grund av att han hade druckit brännvin tillsammans med några kamrater, och blivit en aning drucken.
Han ville dock inte bestrida att han hade träffat Carlsdotter på det sätt som hon redan berättat och att han hade varit i sällskap med sin moster Mina Jonsson. Han hade dock inte varit ute tillsammans med sin mor denna afton, utan han kunde med säkerhet erinra sig att dom hade haft sällskap hem till hans mor, som, när dom kom dit, höll på att inta kvällsvard.

Enligt polisförhörsrapporten som var bifogad till remisshandlingarna ska Carlsdotter ha uppgivit att fru Hägerbäck mötte henne på Stockholms station den sjunde oktober. på fråga om detta förhållande säger Carlsdotter att denna uppgift är helt sanningslös och att hon inte träffade fru Hägerbäck förrän sent på

Källor